Kategorier
Kulturknutterier Poesi & cetera

Om alla dessa människor

alla dessa människor som inte svarar på mejl
alla dessa människor som dröjer
alla desssa människor som hukar i tystnaden
alla dessa människor som låter
det osagda vara osagt
men stundtals förstått
alla dessa människor som väntar
på ett svar, en vink, en order
om uppbrott, avsteg, insikt
alla dessa människor som håller sig undan
alla dessa människor vars avsikter staplas i det fördolda
i väntan på vindsstädning, källarröjning, bouppteckning

ett vältrampat spår i novembersnö
mellan farstutrappa och vändplats
och tusen tysta utandningar

Kategorier
Poesi & cetera Trams

Belisaurus Super Rex

Den förfärligaste skräcködla som någonsin släpat sin fjälliga buk mot denna världs damm och smuts är Belisaurus Super Rex vilken var tsar Justinianskijs handgångne man då Nikeupproret skulle slås ner i Konstantintinopel. På Hipsterdromen körde han in med tsarens bepansrade Opel och rusade med postromerskt dödsförakt mot den upphetsade folkmassan som lät Nike-skorna regna över honom och med postromersk brutalitet svingade han sitt postromerska gladius och skilde sålunda 30 000 vrålande huvuden från 30 000 sparkande och fäktande kroppar.

Tsar Justinianskij bevittnade detta från sin takvåning och befann det vara gott. Därför beordrades Belisarius Super Rex dra på härnadståg mot vandaler, sandaler, östgoter, västgoter, norrgoter, södergoter, mittgoter och restgoter. För den postromerske skräcködlan Belisarius Super Rex från Kontstantintinopel darrade dessa postgermanska vildar och alla sträckte de vapen i ökensanden i fåfängt hopp om att slippa flängas och halas och gröpas. Men Belisarius Super Rex visade icke nåd mot dem som icke förut visat nåd mot dem dem skyldiga voro. Så kristen han var!

Gelimer släpades till Kontstantintinopel. Vitiges släpades till Kontstantintinopel. Gruskrlirsrik, Srkasraenfasson och Skraerkalramer släpades till Kontstantintinopel. Karin Söder och Herbert Tingsten släpades till Kontstantintinopel.

Tsar Justinianskij bevittnade detta under stigande upprördhet och lät ställa upp den postromerske skräcködlan Belisarius Super Rex för offentlig postromersk degradering med tillhörande förödmjukelse på Järntorget i Kontstantintinopel. Här blev han av med ordnar, knappar, tränsar, sabel och mössmärke. Men när tsar Justinianskijs kom till epåletterna ropade den postromerske skräcködlan Belisarius Super Rex i sin förtvivlan:
– Åh nej, inte  epåletterna!

Sedan lät den grymme Tsar Justinianski blända sin trogne strategos och utnämna honom till Usel Tiggare av Lägsta Graden. Den forne postromerske skräcködlan fick därefter gå och tigga sitt levebröd med orden:
– Giv en slant åt den postromerske skräcködlan Belisarius Super Rex!

Men Tsar Justinianskij, som var gift med gåstämjerskan Theodora, sov inte gott en enda natt resten av sitt liv.

Kategorier
Ett djefla lif Poesi & cetera

Antichambrering utanför vårens kontor

Upprätt sittande i en karmstol av svarvat, böjt och limmat bokträ med sits av brandgult möbeltyg fäster jag blicken på de tre små lamporna i grönt, gult och rött på en vit platta i axelhöjd vid den dörr bakom vilken våren ägnar sig åt viktigare saker medan jag med jämna mellanrum spanar åt sidorna längs den frostiga korridoren som är kantad av brunisiga snövallar och på avstånd skymtar ett fönster genom vilket solen sträcker sina långa tunna spröt till strålar som är lika vackra som kraftlösa samtidigt som jag hör en klocka vilken jag inte kan se vars sekundvisare stapplar framåt med torra klickanden som vart och ett skär av en skiva av min tilldelade tid.

Kategorier
Kulturknutterier Tankar från tvättstugan

Sånger om depression

Mitt liv är inte problemfritt, men på det hela taget mår jag ganska bra just nu. Detta säger jag innan jag kastar mig in i ett av mina konstnärliga favoritämnen, nämligen depression.

Ett av konstens viktigaste uppgifter är att ge tröst, styrka och struktur till den som kämpar sig igenom en svår tid – ja, och så är det ju naturligtvis ett sätt att få utlopp för de känslor som man inte längre kan hålla inom sig.

Det mest klassiska exemplet på detta är kanske de afroamerikanska slavättlingarnas sätt att att låta livets vedermödor speglas i  blueslyriken – ofta enligt den klassiska formen med dubblerad förstarad:

Goin down the road feelin bad
Goin down the road feelin bad
Don’t wanna be treated this a way
Sen har vi låttexter som går bortom ”feeling blue”, ”vara nere” eller att ”känna sig som ett utsketet äpplamos”. Jag talar om texter som på ett insiktsfullt sätt beskriver klinisk depression. Här följer en radda länkar till låtar – jag håller dokumentet öppet och lägger till fler:
Agony
Mark Everett i Eels har skrivit ärligare om sina inre demoner än någon annan inom den moderna musikbranschen. Den här låten fokuserar kring den närmast fysiska smärta som verkligt djup depression kan ge – agony.
I See a Darkness
Att kastas in i depression är att fastna i vinkelvolten. När medvetandet försöker få tankar, beteenden och känslor att slå in på nya vägar, ta nya tag eller kanske till och med försöka finna något värdefullt eller förnöjsamt i tillvaron – ja, då sveper depressionen in alltsammans i sitt mörker av passivitet och hopplöshet och kväver varje initiativ. Den där monotonin speglas så väl av Bonnie ”Prince” Billys förtvivlade refräng:
then I see a darkness and then I see a darkness and then I see a darkness and then I see a darkness …
People are Strange
Depression innehåller ofta ett starkt inslag av alienering. Människor på gatan verkar konstiga, nästan hotfulla, och uppträder som om de var hämtade ur Invasion of the Body Snatchers. De som skrattar gör det för att du är så värdelös och ful, de som ser på dig gör det med förakt.
Kategorier
Ett djefla lif Trams

Déjà vu

Zara Larsson marknadsförs som the Next Big Thing. Hennes röst känns så bekant, bara – de där vibrationerna i skallbenet mellan käken och örat, känslan av att något därinne kommer att gå sönder. Något som det var ganska länge sen som jag upplevde …

Kommer så småningom på vad det är jag associerar till.

Kategorier
Poesi & cetera

22.30, –17 °C

ikväll står universums fönster
på vid gavel
och månen hänger ut
och vänder sitt ansikte mot oss
”hur är det fatt, hur är det fatt där nere?”
säger hon och kinderna lyser gula
men allt hon hör är
snöknarr och torrhosta

canes minor och orion
cassiopeia och cepheus
gnistrar som pokaler
i ett prisskåp

i gläntan
ligger grenskuggorna
utspridda över snön
och min värmerök
sipprar långsamt ner
i svalget ovanför

Kategorier
Poesi & cetera Tankar från tvättstugan

Pendlarmorgon i september

från öster kommer ljuset
uppståndelsens ljus
förgyllda upplysta färdas vi
mot Skapelsens degel
för att smältas ner
stöpas om till nya försök
och över ässjans knastrande eld
och rodnande gjutformen
virvlar singlar försvinner
sotstänk flagor flarn
småaktigheter tarvligheter grymhet

En dag ska allt stå förklarat.

Kategorier
Ett djefla lif Poesi & cetera

Om himlar, från en som befinner sig under dem

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle hejdas, räknas och göra upp räkenskaperna med det som varit. Det var den största självrannsakningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att rannsaka sig, var och en till sig.

Vi såg då att ljuset var gott, och vi skilde ljuset från mörkret. Vi kallade ljuset anständighet, och mörkret kallade vi tarvlighet, fåfänglighet och egenkärlek . Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen, vilken följdes av den andra. Livets dagar följde sedan i hastig följd.

Men sedan gol tuppen för andra gången. Då kom vi ihåg detta som vi hade befarat: ”Innan tuppen har galt två gånger skall vi tre gånger ha förnekat oss själva.” Och vi brast i gråt.

Kategorier
Tankar från tvättstugan Trams

Heureka – jag har funnit The Great Unified Theory of Modern Offendedness

Kategorier
Poesi & cetera

Aspens dröm i januari

än

står solen lågt

över tjälade plogfåror

än

är vattnets flöde fruset

än

tiger fåglarna

i grönsvarta skogens skugga

snart

höjer ljuset sin blick

börjar sipprandet i jord, mättad av svärta

porlar det av kvittersav mellan stammarna

sträcker jag ut tusen grönskimrande blad

och darrar mig igenom

sommaren den korta.