Nordöst om Eskilstuna, ett par kilometer söder om skjutbanorna vid Hugelsta, löper ett krondike genom igenväxande björkhagar och täta bestånd av smågranar. Där gick jag ner mig till bröstet i den svullna, ruttnande, livsmyllrande gyttjan. Förintelse och uppståndelse i oskiljaktig förening.
Gyttja i kalsingarna, gyttja mellan skinkorna, gyttja bakom örat. Av jord är du kommen, jord ska du åter bliva.
Augustiluften var lätt att andas, huvudet kändes klart och benen bar mig utan att knota. Att det kan vara så enkelt att vara lycklig.