Inspirerad av Lotten och Mark Everett har jag här författat ett brev till mig själv som artonåring.
Månad: april 2012
Kategorier
Om vädret på olika platser
– Rälit vä’r! säger jag på skånska när barnen kliver ut på förstutrappen.
– Va? säger min trettonåring.
– ”Rälig” – det är äckligt och fult och dumt – precis som vädret. ”Vä’r” är väder alltså. Så här är vädret i Skåne på vintern.
Min trettonåring nickar tyst och så travar han och lillbrorsan iväg längs Bynäsvägen i blåst och ruskregn. Det känns som om det är november i Skåne trots att det är april i Sörmland.
Och det slår mig att det skånska ordet ”rälig” – som är nära besläktad med grymtningen man gör innan man lägger en riktig spottloska – kanske är sprunget just ur det skånska vädret. Svenskan är lam i jämförelse, försåvitt man inte tar till ord och uttryck ur språkets giftskåp. ”Jävla skit&pissväder” kan väl sägas vara synonymt – samtidigt finns det en stoicism i det skånska uttrycket som inte framkommer där.
Jag har börjat fundera över det där med medelålderskriser och deras betydelse för världshistoriens lopp. Hitler var 44 år när han fick makten i Tyskland, Napoleon var 43 när han anföll Ryssland – hur mycket var de påverkade av att de började uppleva att de nu var inne på livets andra hälft, den tråkiga hälften?
Häromveckan slängde jag ut undringen till några historieintresserade vänner, och så här svarar min gode vän Erik Hjalmar Emillon:
Men, jag kom av en slump att tänka på habsburgaren Karl V. Jag har inte alla detaljerna i huvudet, men jag minns att han abdikerade till förmån för sina söner (Filip II är ju den mest kände). Vid dryga 50 år fick Karl V nog av Världens Onda, bosatte sig i ett kloster (vill jag minnas) o tillverkade klockor (vill jag minnas).
Det måste finnas massor av intressanta exempel. Kanske mina bloggläsare kan bidra med något?