Som när man vaknar
i skumljus
och inte vet om det är gryning eller skymning.
Som när mörka kroppar rör sig
i synfältets utkant
men förvandlas till smolk i en ögonfrans.
Som när klagan och järnklang
drar förbi
och sedan låter tystnad rinna in i varje skrymsle.
Svarslösa frågor
står på rad
som en kolonn
av av svarta dörrblad.
Men du somnar dig över
till ljusare tider,
i vetskapen
om att även denna text
är förspilld.