Från mitt FB-flöde:
Reflektion från en skogslöpare sedan 37 år: om du bara har sprungit med musik i öronen på platser där du hela tiden kan skymta andra människor, ja då har du aldrig upplevt det jag är ute efter när jag löptränar. Det jag söker när jag drar på mig mina tvättblekta och sönderrivna paltor är två slags möten: mötet med mig själv, och mötet med naturen.
Å ena sidan är det att löpträna på egen hand som att gå in i en klostercell där man blir ensam med sina egna tankar. Där kan man reflektera, strukturera och – inte minst – ändra proportionerna på det som flyter runt under vardagstänkandet i hemmet, under resa och på arbetsplatsen. Jag har kommit till otaliga insikter under tallars, granars och björkars kronor.
Å andra sidan blir mötet med naturen aldrig mer intensivt än när man är trött, blöt, smutsig och – framför allt – ensam. Att då möta en grävling eller älg på några stegs avstånd, se en tibast blomma på bar kvist, att höra vingslag och trumpetande från en ilsken trana, se skymningsljuset reflekteras i ett spindelnät eller känna den starka doften av pors och skvattram i skymningen vid en myrkant blir en upplevelse som tar en bortom det sinnliga och närmar sig det sublima.
Här är två tips till er som är nyfrälsta löpare. Ett: ta ur lurarna och börja lyssna på era egna tankar. Två: lämna cykelbanor och vägrenar och löp på detta lands uråldriga stignät (försåvitt ni inte kör rakt ut i blåbärsriset). Om ni inte uppskattar det – fine with me. Men chansen är stor att ni upptäcker något alldeles nytt.
4 svar på ”Ta ut hörlurarna och tassa ut på stigarna”
gå in i en klostercell där man blir ensam med sina egna tankar,.
Jag håller med 130%!
De trettio procenten är en upptäckt jag gjort sedan jag blev änka och själv måste sköta vår fastighet:
All denna vardagliga möda med lukning, gallring, grävning etc…
DÅ
har jag märkt hur man får ”FLOW” när det gäller de existentiella frågorna det ändrar proportionerna på det som flyter runt under vardagstänkandet i hemmet, under resa och på arbetsplatsen
OCH
har insett, via min mormor hur forna generationer fjärran från TV, internet mobiltelefoner ,you name it – inte bara KANT,Sokrates och grabbarna utan även de stenröjande småländska torparna eller mjölkerskorna (för att vara könsneutral!) hade större tillgång till de existensiella frågorna!
[…] Man kan undra vad vi egentligen vill skydda oss emot. I skogen möter jag ofta folk som går eller springer med musik i öronen. För att slippa vad då? En del synpunkter på detta har bloggaren En djefla man. […]
Nu fick jag mig en tankeställare. Okej, jag är ingen löpare, men… OM jag hade varit det hade jag lätt haft podcasts i örona. När ska jag annars hinna lyssna på alla skojiga På Minuten eller P1 Dokumentär…? Men du har rätt. I naturen finns det nog att lyssna på!
Jag skrev en kommentar i trackback-länken nedan (besök den gärna):
”Det där med dagens ljudmattor är ett exempel på hur nutidens möjligheter missbrukas. Vi har så fantastiska möjligheter att välja mellan avstängt och påslaget när det gäller många ting: tv av/tv på, musik i öronen/tyst i öronen, avskuren från internet/tillgång till internet osv. På så sätt kan vi skapa en dynamik när det gäller hur mycket vi aktiverar centrala nervsystemet, och anpassa mediekonsumtionen efter sammanhanget. Men för många är det bara PÅ som gäller.
Själv vill jag vara avskuren från mediesamhället i skogen, men när jag t.ex. skriver känner jag mig mer avslappnad om jag lyssnar på lugn countrymusik (det ska vara rätt bpm för att harmonisera med intellektuellt arbete) eller klassiskt. När jag kör bil lyssnar jag alltid på ljudböcker för att inte tankarna ska ge sig ut på vift och för att automatisera bilkörningen.”