Kategorier
The Noble Art of Rotsnubbling

Enwattaren

Nu vill alla nattorienterare ha en metallhalogenlampa som kostar sjutusen spänn och lyser upp natten värre än Långe Jan. Jag skrev om saken i Skogssport för ett år sedan och var rätt så entusiastisk. Nu är jag mer tveksam. Vad var det Edgar Allen Poe skrev om vetenskapen?

”Science! True daughter of Old Time thou art!
Who alterest all things with thy peering eyes.
Why preyest thou thus upon the poet’s heart,
Vulture, whose wings are dull realities?”

Ovanstående är ett ovanligt komplicerat sätt att säga att jag tycker det är både synd och korkat att springa nattorientering med en lampa som lyser upp halva skogen. Lite som att spela biljard med tratt. Eller spela fotboll utan motståndare.

I kväll var jag ute med min enwattare från Clas Ohlson och ljuskäglan var så liten framför mig att jag knappt kunde få in fötterna i den. Alla odjur och gastar återvände. Kärren började bubbla och jäsa, mossan kröp kring anklarna på mig, knotiga kvistar kliade mig bakom örat. Riddar Katos väktare låg tvärs över stigen och snarkade.

Nu kände jag igen natten som den var när jag var barn. Så jag stängde  av lampan och sprang i månskenet.

6 svar på ”Enwattaren”

Jag prövade att springa med samma lampa i lite dimmigt väder (eller överlag borde det väl heta om marken man springer på heter underlag?)…
Då plötsligt blev det bra igen… man såg inte ett skit!

1.
Guter Mond, du gehst so stille
durch die Abendwolken hin,
bist so ruhig und ich fühle,
dass ich ohne Ruhe bin!
Traurig folgen meine Blicke
deiner stillen, heiter’n Bahn:
O wie hart ist mein Geschicke,
dass ich dir nicht folgen kann.
7 strofer till!

Saken är under utredning på SOFT just nu. Lutar tydligen åt en lumen-begränsning men frågan är hur lätt det kommer bli att kontrollera.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *