Kategorier
Kåserier från Sydsvenskan

Torsten, var är du?

Ett vakuum har uppstått i vårt liv. Tomrummet som sådant är inte större än en kopp kaffe, men allt sugs in i det som i ett svart hål: jobb, familj, bil, hus, vänner, idrottslag och prenumerationsförsäljare från Dagens Nyheter.

Han som saknas heter Torsten och är en mobiltelefon.

Min hustru – som enligt egen utsago är familjens administrativa geni och den enda det är verklig ordning på – blev av med honom för tre veckor sedan. Sedan dess lever vi i kaos och förvirring.

Som i en äkta hollywood-thriller är det dramatiska förloppet en stegring.
Först kommer den lättsinniga fasen, då vi – i motsats till biobetraktaren – inte förstår att katastrofen är ett faktum. Då vi i vår enfald ringer till Torsten för att se om han ligger och gömmer sig i en ficka, väska eller soffa. Då vi utmanar ödet med repliker som:
– Den dyker upp, rätt vad det är. Du kan låna min telefon så länge!

Sedan den illavarslande fasen, tätt följd av insiktsfasen när det ohyggliga börjar stå klart:
– Tänk om någon har tagit den och ringer porrnummer för 19.75 i minuten. Vad kostar det att ringa porrnummer från mobil, förresten?
– Jag vet inte, säger jag helt sanningsenligt. Och vem skulle ringa porrnummer mer än ett par, tre gånger om dan …
– Kanske en hel liga som ringer på den dygnet runt.  Transinkontinentala samtal till Sydamerika. Säg tio kronor i minuten i genomsnitt – det blir 28 880 spänn per dygn!

Nu är katastrofen ett faktum. Det är riktigt spännande, faktiskt. Mitt i alltsammans ska Lotten åka på föreläsningsturné till Jönköping. Jag föreslår att hon ska låna min mobil: Tage Telefon. Lotten bara fnyser:
– Den har ingen blå knapp och tråkiga ringsignaler och mina telefonnummer finns inte i den. Dessutom har den antenn.

Jo, det förstås. Den har ju antenn.

I två dygn är Lotten borta, och inom mig byggs ett inre tryck upp av obesvarade frågor. Jag får en hårdhänt påminnelse om hur mobiltelefonin berikar våra moderna liv, och hur torftig tillvaron blir när vi saknar svar på frågor som:

– Hade vi inte mer hushållspapper?
– Jag är av med en innetoffla, har du sett den?
– Kan du Kickis mobiltelefonnummer?
– Vad hette den där filmen som vi tyckte var så rolig?
– Hur länge sedan var det vi åt pizza?

När vi nu börjar närma oss slutet av den här texten har jag en bekännelse att göra. Ni förstår, jag tror inte att Torsten är bortförd av skurkar eller ens borttappad.
Jag tror att Torsten har rymt.
Han känner sig kränkt för att vi inte respekterar honom som det högteknologiska underverk han i själva verket är – en gåva till mänskligheten som ska användas med respekt. Torsten är en idealistisk mobiltelefon som trängtar efter att få vidarebefordra meddelanden som:

– Vi mår bra. Vi var inte med på olyckståget.
– Det är från blodgivarcentralen. Vi har nästan slut på grupp 0!
– We are boarding now. You will have the contract before midnight.
Istället får han överbringa budskap som
– Hur stora fötter har Erik nu?
– Nu ser jag dig, ser du mig?
– Sätt på potatisen, jag är snart hemma.

Hoppas du finner det du söker, Torsten. Vi kommer att sakna dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *