Kategorier
Ett djefla lif

Spindeltid

Augusti är de feta korsspindlarnas månad. I mitt barndomshem satt de mätta och runda av flugsaft på svajande nät över panoramafönstret i väster. När man springer i augustiskogen känner man ofta det lilla snäppet från brustna nätlinor; då vet man att de kanske kryper nånstans på löpardräkten, men jag låter bli att titta efter. Häromkvällen såg jag att slussportarna vid Skjulsta, där Eskilstunaån har en liten fors, var formligen nedlusade av korsspindlar som frossade på sommarkvällsrymdens insekter.

Korsspindlar fascinerar mig, precis som de flesta kryp. Problemet är bara att nånstans i mina basala ganglier eller annan gudsförgäten del av hjärnan sitter det en grupp överkänsliga nervceller och skriker budskap om äckel, fara och panik från ett evolutionärt förgånget.

Mitt intellekt älskar korsspindlar, men mina instinkter avskyr dem; mina värsta mardrömmar handlar om korsspindlar – om rum och platser där de krälar överallt och jag knappt vågar röra mig.

Lite kognitiv beteendeterapi: titta nu på bilden, Olle, så blir du botad från din arachnofobi!

8 svar på ”Spindeltid”

Spindlar väcker inget alls annat än intresse, säger jag. Sedan kommer jag stolt på att jag tål alla insekter. Alltid.

Och så kommer jag plötsligt på att det är stört omöjligt att äta mat framför intektsprogram på tv. Hur kommer det sig? Jag kan klappa, krama och gulla med dem, men inte äta samtidigt som jag tittar på dem?

Jag tittar gärna på lite avstånd. Små lyckospindlar kan få hänga i håret, men jag skriker högt om en rackare överraskar mig i vedhögen.

Förresten, jag följde din länk från Karlslokens blogg till din hemsida (om din namne) och vidare till din blogg, din gamla bloggadress, bara så du vet.

Förresten igen, varför har spindlar håriga ben egentligen?

Spindlar är vänner! Fåglar, och egentligen allt annat som flyger, är däremot inte vänner. Min mamma köpte fem myskänder till mig för att i sann KBT-anda försöka bota min ornitofobi. Resultat: De fem änderna har förökat sig och blivit över trettio äckliga skäl att inte sätta sin fot i Mariefred.

Ett besök på Field Museum, Chicago, när de har insektsdag kan rekommenderas om man är intresserad av hur långt de egna insektsfobierna sträcker sig (eller inte). Då kan man även proväta insekter av olika slag. Jag har inte lyckats intressera ett mig mer närstående museum för en motsvarande dag än. Kanske dags att åter föra fram idén.

I övrigt kan jag meddela att jag försöker intressera en kollega för kolibrifrågan. Men det finns även alternativa ämnen av historiskt intresse.
Återkommer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *