En gång skulle jag gå in på Sparbanken. Det var i Viken där jag växt upp, och denna triviala historia utspelar sig någon gång under första hälften av 1990-talet eller något. Ärligt talat har jag ingen aning – det enda jag är säker på är att jag var vuxen och länge hade levt på annat ort.
Jag skulle som sagt gå till Sparbanken som alltid låg där ett stenkast från kyrkan när jag växte upp. Växte upp gjorde jag på Lyckoslantens tid, när kejsar Augustus, Palme eller vem det var påbjöd att hela världen skulle skattskrivas.
Jag skulle gå in på Sparbanken, och det gjorde jag, men där blev jag stående på ett golv jag inte kände igen bland skrivbord jag inte kände igen och disken var borta och platsen såg inte alls ut som en bank.
Jag skulle gå in på Sparbanken, men i själva verket hade jag gått in på ett mäklarkontor där fyra ögonpar riktades mot mig och fyra mäklarfirmeanställda undrade vem det var som hade stövlat in genom dörren utan att knacka.
Jo, jag skulle bara ta upp detta eftersom det är den triviala historien jag tänker på när saker och ting förändras och försvinner omkring mig. Och idag fick jag veta att det var fem år sedan Flygbåtarna slutade gå från Malmö. FEM ÅR!
Måste sätta mig ner en stund.
(Musik: Penny Lane eller någon annan hyllning till en plats som inte längre finns.)
4 svar på ”Saker som försvinner”
Det är ungefär som att komma tillbaka till Umeå där Domus inte längre är Domus, Café Mekka har servering i gatuplan och man kan gå inomhus ända från Humanisthuset till Universum och väl där har de täppt igen ingången till byråkratkorridoren och en massa andra förändringar.
Inte för att jag tror att du är så bekant med Umeå, men ändå.
Det kommer en tid då man blir rörd till tårar då NÅGOT är PRECIS som det alltid har varit…
”Alla gamla sånger de är vals
och stämmer inte alls”
Precis, Olle!
Fast jag hade glömt den gamla låten. Den sjöng vi på högstadiet. DET var länge sen!