Jag brukar aldrig vara nervös när jag ska ut och resa, men den här gången är jag nervös.
Måste vara någon som var med på Ingvar Vittfarnes expedition som spökar. Eller snarare denne någons hustru som aldrig fick tillbaks sin gubbe. Det är ju inte omöjligt att någon från Mesta var med på resan!
"De foro manligen
fjärran efter guld
och österut
gåvo örnen föda
De dogo söderut
i Särkland."
Jofotex Tyger, Dormy Golf och MC-Varuhuset har VÅR-rea.
Solen glittrar över den snöbassäng som fordom var vår trädgård. Jag vadar runt i knähöga stövlar från Tretorns gummifabrik och försöker flytta på skändade julgranar, rostiga barnvagnar och andra artefakter som börjar titta upp ur det vita vågskvalpet.
Det har börjat droppa och porla ur vår stupränna i sydöst. När jag står där och njuter av frånvaron av istappar från hängrännan högt däruppe får jag syn på den: en trotsig individ av Musca domestica.
Vårens första utomhusfluga! Hurra, hurra, hurra, hurra för den!
Pang, bom, rattattata! Solartilleriet lägger en mördande eld över vinterns försvarslinjer. Fältmarskalken Gumman Tö leder sina temperaturtrupper och hugger in på snön. Nu ska den få vad den tål!
Visserligen talar underättelsetjänsten, SMHI, om ett motangrepp efter helgen men då ber jag att få citera Churchill:
”Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.”
Snart är Kung Vinter på full flykt, lita på mig!
”Ja vårn, ja,
ja vårn, ja,
tjong fadeladeli,
dä ä e fina ti !
Da stecker sä ur jola,
å guschelôv för sola,
ho ä så gla å bli !”
Med näsan djupt in mellan pärmarna så pirrar det i hjärtat en stund. Bär med dig ett minne av en hågkomst av det lilla pyret till känsla. Blekt skimrar det men det är äkta vårljus.
Den 12 mars 1888 drabbades nordöstra USA av en förfärlig snöstorm. Under loppet av ett par dygn begravdes New York i ett meterdjupt snötäcke som sedan höll staden isolerad under flera veckor.
”Det kunde varit värre” är alltid en tröstande tanke.
På SMHIs webbplats kan man under rubriken Marskyla läsa om marsvädret:
”Meteorologiskt sett är det så stor skillnad under början och slutet av månaden att den ur statistisk synvinkel borde splittras i minst två delar! ”
Köldrekorden för mars har (nästan) alltid infallit under den första hälften, medan värmerekorden har infallit under den andra hälften. Vi närmar oss alltså en viktig brytpunkt: den där vintern bara måste ge upp! Håll ut i en vecka till – sedan befinner vi oss i den våriga halvan av mars.
De skriver att ”ett grundtips måste bli att dessa stora underskott efter de första 7-8 dagarna kommer att bli betydligt mindre när vi närmar oss månadens slut.”
Och sedan kommer den ljuvliga viskningen: ”Just nu finns det faktiskt hopp om vårtemperaturer redan i nästa vecka …”
Vi tar det tre gånger till. Gör gärna svikthopp (ett ord som frammanar en bild av en medelålders kvinna i röda trikåer och sockiplast – det måste vara Tyra Olsson, min mellanstadielärarinna!) medan du läser högt :
Tre tappra fåglar som sjunger sig in i våra hjärtan dessa kärva vårdagar:
(Notera att blåmesen och talgoxen är ganska nära släkt; båda tillhör släktet Parus i fågelfamiljen mesar, Paridae.)
Vintern slog sig ner på sin breda röv och där blev han sittande utan tanke på att han hotar kväva oss alla.
Men låtom oss icke inledas i dysterhet i detta andtrutna mörker. Härmed postulerar jag våren! (Och ni kan lita på mig eftersom jag växt upp vid Öresund där vi alltid ansett Vintern vara en patetisk figur.)
Dagens soliga budskap är att vintergäck och snödroppar redan för två veckor sedan stod och sorlade i klungor under buskarna i Østre Anlæg, nära Østerport station i København. De hälsade så mycket till sina frusna bröder och systrar i Sverige och lovade ”snart, snart!”.
Fotnot: postulera = ’förutsätta såsom sann eller existerande utan bindande bevis’.
Äntligen begriper jag varför mina webbläsarfönster försvinner! Och jag som svurit över slarviga programmerare som levererar buggig programvara. Det är ju jag som är buggen!
Så här går det till:
1. Nytt fönster: commando-N (commando-knappen på en Mac är alltså motsvarigheten till ctrl-knappen på en PC – kallas också äpple-tangenten)
2. Markera adressfönstret: commando-L
3. Skriva in adress: ”www … etc.”.
4. Ha så jädra bråttom så att tummen är kvar på commando-tangenten när jag skriver det första w:et. Resultatet blir commando-w – som betyder ”Stäng fönstret”.
Ridå – på fler än ett sätt!