Ett minne från högstadetiden i Höganäs: friluftsdag på Julivallen, vi sitter klassvis på en gräsmatta och väntar. Bredvid min klass sitter det som på Kullaskolan kallades K-klassen, dvs. OBS-klassen. Trots lärarnas tillsägning sitter de och kastar gräs på varandra.
– Sluta kasta gräs! säger nån av dem.
– Men du kastar ju gräs själv, säger nån annan.
– Ja, men det är för att ni ska sluta kasta gräs.
Jag har burit med mig denna lilla konversation genom livet och kommer alltid att tänka på den när människor på olika sätt fördjupar sina problem genom att göra mer och mer av det som ställer till problemet istället för att göra – precis tvärtom!
Ett sådan problem är alla de förnipplade, förkromade och förgasade bilarna utanför våra skolor. (Det lär för övrigt se likadant ut över hela landet.) Ängsliga föräldrar DHL-levererar sina barn billedes till skolgårdens gräns EFTERSOM DET ÄR SÅ MYCKET TRAFIK VID SKOLAN. Och med åren har det bara blivit värre och värre, enfaldigare och enfaldigare. Vid Mesta skola finns det strikta regler om att alla barn ska lämnas vid vändplatsen samt att skolparkeringen är off limits. Men de reglerna har urholkats rejält och många smitbilar på ett ton eller mer rullar bland skolbarnen på 20–40 kg.
Idag knackade jag på rutan till en blå liten bil som just avlevererat en pigg tjej vid infarten till skolparkeringen. Det är cirka 50 meter bortom den gräns inga föräldrafordon ska korsa.
– Hej, sade jag så vänligt jag kunde till kvinnan i bilen. (Ni ska veta att jag bär på 10 års ilska och frustration över denna motoriserade enfald!). Jag sitter i skolans trafiksäkerhetsgrupp. (Inte riktigt sant, men jag har ett uppdrag i en kommunal referensgrupp.) Jo, vi har ju sagt att alla barn ska lämnas av borta vid trottoaren vid vändplatsen.
Svaret jag får är nånting om att ”då korsar barnet vägen längre ner och där kör det ju bilar som kör in här till skolans parkering” eller nåt i den stilen. Om jag förstod saken rätt är hennes resonemang sålunda att ”eftersom folk bryter reglerna och kör in till skolparkeringen så ser jag mig nödd och tvungen att bryta reglerna och köra in till skolparkeringen”. Kasta gräs för att de andra ska sluta kasta gräs, typ.
We are a sorry lot, indeed. Mänskligheten, då alltså.
