Nu har han glott på mig i ett par år med sina Charles Manson-ögon: Charles Baudelaire.
Enivrez-vous sans cesse! De vin, de poésie ou de vertu à votre guise.
(ur Spleen de Paris 1869, posth.)
Men nu åker han ner från anslagstavlan. Dags att se nyktert på tillvaron. Vem ska vi sätta upp i stället? Camus, kanske?
