Månad: mars 2007

Det föll mig in att tänka på livet som en spiral där jag springer runt, runt. Frågan är bara åt vilket håll jag springer.

Kanske började allt i mitten med det lilla instinktslivet i mammas trygga famn som den ursprungliga, trygga punkten. Sedan upplevdes tillvaron allt vidare cirklar. Större, större blir världen tills jag en dag kastas ut i rymden av centrifugalkraften.

Eller är det så att jag är diamantnålen som löper i vinylrännan på en LP-skiva. Först en lite tafatt början med knaster och brus, sedan skön musik indelad i faser på fem–tio år.

Slutar i så fall allt med ljudet av en tonarm som lyfts automatiskt, och sedan evig tystnad? Eller är skivspelaren av enklare, alternativt dyrare slag där varje människas liv slutar som en oändlig slinga av brus, avbrutet av ett dovt knäpp 33 gånger per minut?

En sten.
Med mossa på.
Står och står och står.
Björkar spirar, grönskar, vissnar och murknar.
En sten.
Med lavar på.
Står och står och står.
Granar spirar, grönskar, vissnar och murknar.
En sten.
Med en förvirrad fräken i en skreva.
Står och står och står.
Aspar spirar, grönskar, vissnar och murknar.

Jag läste nyss om slaget om Champagne hösten 1915:

”The offensive had been disastrous for the French. They had lost 145,000 men, while the Germans lost about half that. The French had taken 25,000 prisoners and captured 150 guns. Overall, the offensive was almost a complete waste, because the French lost the land they had recaptured anyway.”

Battle of Champagne – bottle of champagne. Vägen från bubblande fröjd till gyttjig fasa går från A till O.

När jag vistas i en främmande språkmiljö får mitt skrivande på svenska en skjuts framåt; axonerna spirar som smörgåskrasse  i hjärnans språkcentrum.

Men eftersom jag inte har tid att ge mig ut och resa just nu har jag inrättat en främmande språkmiljö här vid arbetsbordet. Över hundra spår med de danskaste av alls danska danskheter.

Gasolin’ – det är vår och ungdom och förälskelse och pirr i magen och sol på sotiga tegelväggar och doften av rök i kläderna och röda DSB-tåg och leriga stigar i bokskogen och, och, och … smörgåsar med remouladsås! I alla fall för en påg som växte upp i Helsingborg på 1970-talet.

Jag upptäckte just att min lilla bok Ett annat liv, ett bättre liv – om tvångssyndrom och dess behandling finns till nedladdning hos läkemedelsföretaget Lundbeck. Den är jag stolt över! (Även om jag naturligtvis har mängder av synpunkter och idéer så här fem år senare.)

Mellan snögnister och blommyller ligger fulvintern. Grovkornig, grusig, isig och blöt. Sopor och träck tittar fram; det är inte syrénernas tid och gullregnens månad – det är fimparnas tid och hundskitens månad.. Regnet är slemmiga trådar från gråa molnmaneter.

Låt det komma, låt det komma och sjung en sång om vår.

Livet är lego – små bitar, stora bitar, tuggade, dammiga nya. Varje knoppigt stycke är fullt av iver att få gripa tag i andra dagar, människor, stunder, landskap, vyer, insikter, tillkortakommanden, förhoppningar, val.

Legomur, legohus, legotorn, legoträd, legostig, legoutsprång, legoklippor, legokrön, legolandskap, legohimmel, legoatmosfär, legorymd, legosol, legogalaxer.

Själv bygger jag en legobänk och sitter här en stund och funderar.

Den djefla mannen säger ingenting. Han ligger framstupa och spanar.

När han böjer nacken bakåt ser han en gråvit himmel. Tiden går; det tickar dovt i snön omkring honom. Längs de upptrampade stigarna går människorna på väg till sina vardagsbestyr. De försöker hålla tankarna på annat.

Den djefla mannen sätter sig på huk. Hjärtat bultar hett och ivrigt. Han är beredd. Allt är möjligt om man tror på våren.