– Rälit vä’r! säger jag på skånska när barnen kliver ut på förstutrappen.
– Va? säger min trettonåring.
– ”Rälig” – det är äckligt och fult och dumt – precis som vädret. ”Vä’r” är väder alltså. Så här är vädret i Skåne på vintern.
Min trettonåring nickar tyst och så travar han och lillbrorsan iväg längs Bynäsvägen i blåst och ruskregn. Det känns som om det är november i Skåne trots att det är april i Sörmland.
Och det slår mig att det skånska ordet ”rälig” – som är nära besläktad med grymtningen man gör innan man lägger en riktig spottloska – kanske är sprunget just ur det skånska vädret. Svenskan är lam i jämförelse, försåvitt man inte tar till ord och uttryck ur språkets giftskåp. ”Jävla skit&pissväder” kan väl sägas vara synonymt – samtidigt finns det en stoicism i det skånska uttrycket som inte framkommer där.