Sprang på en död katt i den frostiga novembernatten. Av en händelse hade jag min iPhone i ryggfickan och tog detta foto i pannlampans sken.
Herr Katt såg ut som om han sov, så jag petade på honom med foten. Han var stel som en fiskpinne, men pälsen glänste mjuk.
Det är en ödslig plats, skogen vid Hällby. Sten och ris och gropar och unggranar.
7 svar på ”Död i ensamhet”
Minns du katten vi/ni begravde annandag jul i Rydebäck 1969?
Ja, just det — den kommer jag ihåg nu. Och sen är väl två katter begravna i trädgården i Viken?
Konstigt att den låg sådär mitt på en yta — när katter är sjuka och tror att de ska dö drar de sig ju undan där ingen kan se dem. Den här måste ha råkat ut för nånting knall och fall — aneurysm eller hjärtfel eller nåt, sånt som man tror att bara människor drabbas av men som förstås också djur råkar ut för.
Fin var den i alla fall.
Glömde nämna att den låg ett par meter från en väg. Förmodligen inre skador från att ha blivit påkörd.
Det är bara en som är begravd – Trofast III, Jascha Jordgubbe etc lämnade ju oss för det fria lifvet, de första åren återkom han under vinterhalvåret – men till slut kom han aldrig åter…
Aha, ja det förklarar ju saken.
Hoppas kattens familj hann hitta den innan den blev för angripen av kråkor och andra ätare.