I lådan mellan förarsätet och passagerarsätet hittar jag två Rollo-kolor och en Dumle-kola. De säger något om mig. Från min far har jag ärvt en uttalad känslighet för blodsockerdippar; utan socker i hjärnan har jag inte bara svårt att tänka – jag tappar också greppet om den situation jag befinner mig i, oavsett om det handlar om föreläsning eller bilkörning.Det är därför jag, precis som min far gjorde, placerar små sugarfixes på strategiska ställen.
Jag äter Dumle-kolan med en högtidlig känsla. Han är jag, jag är han.
Ingen kunde stapla ved så vackert som min far. Ordning, omsorg, ömhet. Varma vinterkvällar, öar av trygghet i en tillkrånglad vardagsvärld.
4 svar på ”En människas ordning”
Bilden påminner mig om hur mina föräldrar alltid brukade kommentera andras vedhögar och imponeras eller förskräckas av staplingen. För mig som tonåring var det helt ofattbart att man ens lade märke till sådana saker. Nu kan jag se det estetiska i det. Din fars vedhög är mycket vacker!
Påminner mig om en saktmodig skämtteckning med idogt vedhuggande man som sätter upp skylten: ”Ska du stjäla ved – ta från den ostaplade bakom ladan.”
Bilden påminner mig om hur mina föräldrar alltid brukade kommentera andras vedhögar och imponeras eller förskräckas av staplingen.
Ja JUST!
som de sa´ Örebro när jag tjänstgjorde på lasarettet därstädes 1959.
Min käre make kunde, under våra bilfärder genom Sverige, spana in vedstaplar värda beundran, på kilometers avstånd.
För detaljer om hans sista ovan se
Jag sökte med blicken efter en utstickande Rollo i vedstapeln. Utifall att blodsockerfall skulle uppstå mitt i vedkörningen.