≡ Menu

Reflektion under fyra kliv uppför en sörmländsk berghäll

Svarta sura skor klöser svarta sura hällar så att den svarta sura fönsterlaven faller av i svarta sura sjok ner mot den svarta sura sankmarken där svarta sura aspar glor mot svarta sura löv och tänker svarta sura tankar och i den svarta sura torven löses synderna upp så mossliken blir fria och vita och skinande rena som nyborstade framtänder och då har solen för länge sedan brutit igenom och vräkt de svarta sura molnen åt sidan och låtit sitt ansikte skina över allt som är svart och surnat och suddat suddat bort alla svarta sura miner och spridit spridit fukt och svamplukt för vinden och då doftar det av hägg och liljekonvaljer och då är det saligt att vara en av de levande.

{ 2 comments… add one }
  • Lotten Bergman 26 december, 2006, 07:54

    Ah! Vilken bild:
    “så mossliken blir fria och vita och skinande rena som nyborstade framtänder”

  • den blyga 26 december, 2006, 08:59

    svarta sura skor klöser svarta sura hällar så att den svarta sura fönsterlaven faller av i svarta sura sjok ner mot den svarta sura sankmarken…
    Det har man ju varit med om!
    Men endofinerna gör ju ofta att man inte själv är så sur…och lukten i näsborrarna myr och pors och skvattram…

Leave a Comment