Jag har något fasansfullt att bekänna: oavsett om jag vill det eller inte så är jag oerhört påverkad av Eddie Meduza som textförfattare, musiker och humorist.
Ja, jag vet. Men snälla, lämna mig inte i denna svåra stund. Bortom självrannsakan finns kanske frälsning, även om det är tveksamt i detta fall.
Insikten slog mig när jag köpte en samlingsplatta hos CDON. Hur kunde jag få en sådan idé? Trodde jag att det var ofarlig idrottsnostalgi som skulle låta mig dofta på minnen av gummimadrasser i skolsalar och torkande orienteringskläder i omklädningsrum?
I skrivande stund går skivan på min dator och jag förstår varifrån allt kommer: de bisarra textraderna jag sjunger i duschen, min hemmagjorda västgötska, uttrycken som jag använder dagligdags.
– Nu är det dags att börja supa på allvar, pojkar.
– 1, 2, 3, 4 och sextiofem.
– Har jag gått och lagt mig så har jag gått och lagt mig.
– Glasögonorm, en jävla glasögonorm. Glaaaasöööögonorm!
– Bööööööhh!
Och musiken. Det låter ju som mitt eget partygastande på två–tre ackord.
Fly mig en spade. Jag tänker gräva ner mig!
Ett svar på ”Lärjunge mot sin vilja”
Ja. Jag kan intyga. Han vrålar detta i duschen. Det värsta är att barnen tar efter.