Släpljus över Ladugårdslandsviken. Getingar kring soptunnorna. Smördoft, majsdoft, sockerdoft. Ett jämnt brus av flickskrik, vagnrassel, bromsgnissel, fartsus och pys från hydrauliken. Väntan, avvaktan, tvekan. Skummande forsstråk av människor, virvlar och strömmar. Retade nerver, glupska belöningssystem, mätarna i botten.
Jag slog mig lös och gick in i den enda kölösa entrén: den till Skrattkammaren. Speglar känns trivsamt retro och hands-on i photoshoppandets tidsålder.
