Månad: september 2007

Kategorier
Ett djefla lif

Jag är bokmässeänkling …

… och nyss fick jag en försmak av hur det kommer att bli under de närmaste dagarna: plötsliga uppringningar vid de mest opassande tidpunkter där jag först hör det fnissas, larmas, snackas och sorlas i bakgrunden, varpå  en röst som avlägset påminner om min hustrus – fast glättigare och mer agiterad – överför gåtfulla budskap och frågor på det främmande språket fragmentariska.

… kan du … logga in … fan också, jag spillde … hallå, är du kvar … kolla i bokhyllan … lösenordet … händer inget fast jag klickar … oj, det där var ulf lundell … jag måste gå …

… har du … sigges medicin … vänta … jag ska bara gå undan en bit … vet du om vi har … edit-menyn …  tolv och femton … vi måste sticka nu … läckberg … jag kommer! …

… är du vaken? … sover alla barnen … jag tappade … vänta, helena, jag kommer snart … kolla tidtabellen … mac och pc? … kan du kolla om mejlet kommit fram … ny kameraväska … linda skugge … nu ropar de på mig! …

Kategorier
Ett djefla lif

I ordning inför hösten

  • Kratta upp äpplen och lägga dem i den bruna tunnan.
  • Lägga in Sibelius’ symfonier i iTunes.
  • Bära upp ljusterapi-lampan från källaren.
  • Se upp mot himlen och förundras över hur klar den är.
  • Höra prasslet av ett lönnlöv som faller.
  • Känna närvaron av dem som levde före oss.
  • Undra vilka som kommer att leva efter oss.
Kategorier
Okategoriserade

I Covent Garden där gyckla de …

Om man inte ser upp när man passerar Covent Garden i London kan man plötsligt se sig indragen i en gatugycklares föreställning.

TUUUNG videofil, men värd nedladdningbesväret.

Mannen i svart kallar sig Dr Philistine. Han jobbar i en urgammal tradition.

Kategorier
Ett djefla lif

Hyllning till min hustru

Jag är en klang- och jubelidiot, en trallande fåntratt och virrpannad träskalle. Men jag räddades av min fru och en Electrolux Ultra Silencer.

Herregudminjisses & amalia –  så här var det! I 20 år har jag brukat Mac OS-datorer och de senaste tio åren även regelbundet uppträtt som särskilt sakkunnig i ämnet i kraft av min roll som frilansskribent för norra Europas största Mac OS-publikation. Av kära, nära och perifära även ansedd som digital molijoxare av megamått, med koll på hubbar, rotrar, swittchar, portar, slottar, kort och protokoll. Även upp- och nedgraderingar, in- och avstallation, påbyggnader, uppfräsningar och utbyten.

Men så sitter jag där och öppnar ett paket från Teknikmagasinet med ett häddsätt och hittar en cd-skiva i miniformat – inte en fullstor, som ett stekt ägg, utan en liten,som ett mariekex.

Och den, ja den, den stoppar jag rätt in i slotten på min MacBook innan någon hinner säga VAIHELVETEGÖRDU?

Nu tar vi en långsam, förtydligande utvikning så att även en microcefal troglodyt som jag begriiper: datorer med slott (springa) sväljer småskivor och vägrar spotta ut dem. Småskivor kan endast användas i datorer med bricka.

Nå, tillbaks till mitt privata helvete med en svald skiva. Jag grips av en mental klåda som får mig att göra dåraktiga ting. Världen är stjälpt över ända, och hela skapelsen kommer att rinna ut om jag inte får den upprät strax, nu och meddetsamma.

Jag petar med farliga ting i springan: kontokort, pappbitar, t.o.m. en bordskniv. Men skivan sitter djupt, och inga råd från webbens diskussionsgrupper kan hjälpa mig. I min nöd skriker jag efter min fru.

Hon kommer, hon ser och sätter på vår blåa dammsugare. Sätter slangen mot cd-springan och – slurp! – så är den skivan ute och blinkar mot eftermiddagsljuset.

Åh, välsignelse! Skimrande sällhet! Vid den kvinnans sida vill jag vandra.

Kategorier
Tankar från tvättstugan

Pennan inför domaren

– För fram fången!
…
– Svennes Patentsvets 016-88 88 88, vet du varför du är här?
– sdfavfakrsskrt …
– TALA HÖGRE!
– Mitt stift tog slut …
– DU LÄÄT DITT STIFT TA SLUT! Förstår du vad detta innebär?
– … skrfsdar … hindra … skesrefd …
– DU HINDRADE SKRIFTSTÄLLAREN I HANS YRKESUTÖVNING! Just som tankarna och idéerna rann till, i det ögonblick det var som viktigast att skopa upp dem på pappret så SVEK DU!
– Men jag visste inte …
– En pennas främsta plikt är att ALDRIG SVIKA. Det innebär att den ska sköta stiftbytena mellan skrivtillfällena. Det finns bara en sak som är värre än en penna som inte skriver, och det är en penna som SLUTAR SKRIVA NÄR MAN HAR FLYTET UPPE och det är BRÅTTOM!
– Jag ska aldrig …
– Det skulle du ha tänkt på tidigare. Nu rann värdefulla planer, insikter och uppslag ut i glömskans sand och sögs upp. Det är DITT FEL! Vad har du att säga till ditt försvar?
– Man kan ju köpa nya stift hos Quill?
– Kommer inte på fråga. Må Gud ha förbarmande över din grafitsvärtade själ. Skarprättare, gör din plikt. Till papperskorgen med honom!
– NEJ, inte papperskorgen, nåååååd!
– MOOOHAHAHAHAHA!

(Ljudet av en billig stiftpenna som kastas i en karnevalspapperskorg.)

Kategorier
Okategoriserade

Bokslut II: Am Beispel meines Bruders av Uwe Timm

Uwe Timm, som numera bor i München, är en tysk författare som fått stor uppmärksamhet på senare år. Han föddes i skuggan av kriget, och blev sedemera vänsterradikal. I den här boken utforskar han familjeminnen – inte minst spåren efter sin bror, som stupade på östfronten 1943. Han tillhörde den omstridda Totenkopf-divisionen inom Waffen-SS . (Jag läste en engelsk översättning med den lama titeln ”In My Brothers Shadow”. 

Varför läste jag den? För att den fångade min uppmärksamhet i en boklåda i London där de sålde förlagsrester till fantasipriser.
Vilka lärdomar drog jag? En gripande inblick i hur känslor av skuld och ovisshet kan genomsyra de efterlevandes liv sextio år efteråt. Hur kärleken till en bror man aldrig har lärt känna kan blandas med avsmaken man känner för systemet han var en del av. Om hur omöjligt det är att skilja på synd och syndare, trots att man försöker förtvivlat.
Vilken upplevelse gav den? En känsla av att det är bråttom att ta reda så mycket så möjligt om det som skedde innan de sista ur den generationen är döda.
Vad fäste jag mig mest vid? Broderns dagboksanteckningar, förda bl.a. under kaoset vid pansarslaget vid Kursk i juli 1943.
Var den nöjsam att läsa? Den var hemskt lättläst – som Böll, ungefär – och ganska spännande; Timm lägger fram minnen och källor som små pusselbitar.
Fick du lust att fördjupa dig i ämnet? Hurdå, isåfall? Läsa på om Totenkopf-divisionen. Försöka para ihop broderns dagboksanteckningar med vad som skedde på östfronten. Kanske mejla Uwe Timm och berätta att jag uppskattade boken.
Skulle jag kunna rekommendera den? Till vem då? Definitivt! Till alla som vill försöka förstå den tyska skulden efter kriget. Passar utmärkt t.ex. för svenska gymnasieungdomar.