Kategorier
Poesi & cetera

Man måste leva …

… som om varje vecka vore den sista, som om gröna blad kostade miljoner, som om fem välfunna ord kunde förändra historien, som om innerlighet och tillit kunde göra skillnad, som om glansen i en saltglaserad kruka kunde illuminera allt som var undangömt och dunkelt, som om siffror vore pärlor i ett sammetsskrin där fingrarna kunde vältra sig som delfiner i ett bollhav, som om alla sladdar som går hit och dit nånstans löper samman, som om telefonen på bordet låg och grunnade på goda nyheter, som om pennan var medveten som sin omvälvande kraft, som om de avbokade biljetterna var giltiga på en avbokad resa till ett avbokat möte där vi möter alla döda klasskamrater i ett dammigt och nedsläckt stadsmuseum där allt vi tappat bort på vägen står utställt och klassificerat, med namnen i darrigt bläck på gulnade etiketter, som om jorden som drösslar från krukorna en gång ska täcka kontinenten, som om stora hemligheter satt fast mellan våra tänder, som om dessa ord väntade på en läsare som kommer att dra efter andan när jag sätter. Punkt.