Kategorier
Poesi & cetera

Birgittadagen, sen eftermiddag

spetsar ögonlocken
på solens sista strålar

minnen fladdrar
i en rödgul gardin

runt omkring
har hösten ägt rum
i stillhet

en bölja av guld
frusen mot brynen

ett kar av blod
tippat över molnen

snart kan det sägas
snart kan det skrivas

MORS: QUO SERIOR AMARIOR

snart var det sagt
snart var det skrivet

må de döda
välsigna mig
med sin värdighet

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *