Tomas Tranströmer:
Jag har låga stränder, om döden stiger två decimeter översvämmas jag.
Det är den tiden på året nu. När vattnet står högt. Jag ser den unga mamman lämna sin förstfödde på dagis. Hon dröjer sig kvar i kapprummet. Går motvilligt ut på gården. Står sedan och spanar in genom fönstret för att få en skymt av sin pojke. Är han trygg nu, är han trygg nu?
Jo, han är trygg. Han sitter och äter frukt. Gå till jobbet och tvivla icke mer.
Många är det som har ett kardborrsnår i sovrummet. När de går över det kalla golvet och famlar efter morgonrocken i dunklet hakar sig kardborrarna fast. Fönsterkuvert med allvarliga besked. Läckande bankkonton. Rostig oljetank. Maud-Anita-Lena-Kerstin på jobbet, hon med giftpilarna. Dotterns knepiga pojkvän. Blod i avföringen.
Memphis Minnie:
”If it keeps on rainin’, levee’s goin’ to break
When The Levee Breaks I’ll have no place to stay.”
Rói Paturson:
Det regnar på dig och mig
och våra försök att leva.
Jag säger: Fortsätt försöka!
Allt kommer att bli bra. I jorden gror fröna. Varje träd bär tusen knoppar.
4 svar på ”Höstens höga vatten”
Tack!
Någon slags (säkert välment) cachefunktion i min webbläsare har hållt de senaste dagarnas inlägg från dig i det fördolda för mig. Nu fick jag flera på en gång – och förstod som i ett dämpat men förklarat ljus varför jag känt mig så låg på sistone.
Och jag säger som föregående kommentator: tack.
Snubblade över denna ytterligare höst-tröst:
The autumn leaves are falling like rain.
Though my neighbors are all barbarians,
And you, you are a thousand miles away,
There are always two cups at my table.
T’ang Dynasty (7th – 10th C. AD) poem
”Allt kommer att bli bra. I jorden gror fröna. Varje träd bär tusen knoppar.”
Tack, trösteord behövs så här års…