För den som följt familjens kräkkalas i Lottens blogg kommer det inte som någon överraskning att jag just nu tillbringar en hel del tid i tvättstugan. Här står en kassettbandspelare och en papplåda full med band i en fullständig röra. Inventeringen är en nostalgitripp till de avlägsnaste delarna av minnenas skog.
Ett enfaldigt blandband från tidigt nittiotal är av någon anledning inspelat på dubbla hastigheten, vilket gör att teeeempooooot ääääär vääääldiiiigt seeegt när det spelas upp. Låtarna förvandlas när de krälar genom gyttjan på det här viset. De blir tunga, förvridna och i vissa fall riktigt spännande. Plötsligt blir jag helt fascinerad av Simply Reds ”Something got me started”. Rytmsektionen bankar låten blodig, Mick Hucknails falsett förvandlas till Darth Vader-bas. Till och med saxofonsolot går att lyssna på.
Saxofoner, förresten. Vart har alla saxofoner med tillhörande saxofonister tagit vägen nu på 2000-talet? Ruvar de på hämnd någonstans? Tänk när hundratusen bittra saxofonister dyker upp som Joshua och hans trumpetgubbar – gulp, svälj!