Kategorier
Poesi & cetera

Jekaterinburg den 16 juli 1918, del 3

Tsaren ber artigt om två stolar till sig själv och tsarinnan. Bakom dem radar de fem barnen och familjens fyra tjänare upp sig. Jakov Jurovski och hans råskinn har gett sken av att det är fotografering på gång. Alla spelar med, trots att alla vet. I källardunklet glänser Historiens fjälliga skinn.

Allt som sedan sker, sker i fyllan och villan. Ett ursinnigt, skräckslaget rus, ett dånande, kvävande töcken, stänk, rassel, dunsar, skrik. Slår och hugger tills allt är stilla. Slår och hugger tills allt är stilla. Slår. Hugger. Tills … allt … är .. stilla.

Jakov Jurovski och hans råskinn stapplar ut i sommarnatten som luktar fuktigt gräs och snubblar över krocketbågar och hundleksaker. Skammen övergår deras förstånd.  Luften är nästan ljummen, men Jakov Jurovski huttrar kallsvettig. Han har kommit att tänka på experimentet han ombads göra. Experimentet han just har ödelagt.

Fortsättning följer.




Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *