Andtruten orienterarfundering i lårdjup, fuktig snö: att ta sig fram i skogen är inte längre en utopi, bara idioti. Också ett vårtecken.
Författare: Olle Bergman
Ja till att lyfta fram & belysa folkmordet på assyrier, armenier etc. 1915. Nej till att rösta om det i staters parlament.
Kulturfyra om sagor
Nappar på veckans Kulturfyra:
1. Vilken saga är den första du minns att du hört?
Det får nog bli Misse med de blå ögonen eller något i Min Skattkammare – kanske den om kycklingen med en fot.
2. Om du är barnvakt och när barnen ska somna blir ombedd att berätta en saga: vilken saga berättar du då?
Det beror naturligtvis på hur gamla de är. För de yngsta blir det gärna Ludde eller Kattresan, för de lite äldre något av Jan Lööf eller Lennart Hellsing och för de ännu lite äldre en folksaga, till exempel Tusen och en natt, bröderna Grimm eller Asbjørnsen & Moe.
3. Vilken sagofigur skulle du vilja vara?
Perseus, Aladdin eller Pojken som inte kunde bli rädd.
4. Har du någonsin hittat på en egen saga? Vad handlade den om i så fall?
Hur många timmar har ni på er? Här kommer en från Skånska Akademins årsbok 1989:
Två bröder bodde i en stuga. Den ene var lomhörd, och den andre var skumögd. De var inte precis vänner.
Den skumögde var musiker, han spelade fiol, basfiol och flöjt. Varje dag övade han i timmar.
Den lomhörde var glasblåsare. Dagarna i ända formade han vackra glasföremål i tung blykristall som han slipade och målade.
– Min bror är tokig, tänkte den lomhörde. Varje dag står han med sina konstiga föremål, han gnider en konstig liten ask och en lustigt formad kista med en pinne, och han blåser i ett rör tills han blir röd i ansiktet. Och hans vänner är inte bättre de, ibland kommer de hit och hoppar och vaggar och har sig medan han står och gnuggar asken med pinnen.
– Min bror är inte riktigt riktig, tänkte den skumögde. Han blåser luft i ett rör över elden, han penslar i tomma luften. Och ibland lurar han folk att köpa luft, som han slår in i tidningspapper.
Så skakade de båda på huvudet, och fortsatte med sitt. De tyckte som sagt inte särskilt mycket om varandra.
Soffkejsaren fick silverraggen på min rygg att resa sig. Men bara för en stund; nu är jag lyckligt prestigelös igen
Min Egypten-bok finns på rean till zuperpris: http://ping.fm/Q6aiS
Igår sjöng takdroppet befrielsens sång. Men idag sätter sig vintern på oss igen med sitt stora vita arsle.
Idag för 300 år sedan
Sporrade av Karl XII:s nederlag vid Poltava gör danskarna ett försök att återerövra Skåne och landsätter en invasionsarmé i Råå, söder om Helsingborg, i november 1709. Den svenske generalguvernören i Skåne, Magnus Stenbock, blir tvungen att dra sig tillbaka till Småland för att snabbt reorganisera och förstärka de svenska försvarsstyrkorna.
Den slutliga kraftmätningen mellan danskar och svenskar står vid Ringstorp – numera en stadsdel i Helsingborg – och utvecklas till ett svidande nederlag för danskarna. När danskarna flyr lämnar de mängder av hästkadaver efter sig i staden, vilket leder till svåra sanitära problem för stadens invånare. Sedan 1901 står ”Måns Bock” staty på Stortorget i Helsingborg.
Överblivet från Militär Historia
För första gången på tre månader hänger inget grått måste-moln över min lördag. Förutom Krimkriget, då, men det tror jag att jag kan hantera.
Idag är ingen vanlig dag, idag är dagen efter ett OS-guld i skidstafett. Som på Wassbergs och Svans tid! Jag fånler och myser.
Nu ska vi få avnjuta en OS-stafett där vi har guldchans. Det är som om det är 1984 igen.