Kategorier
Kulturknutterier

Vanitas vanitatum: anteckningar till Predikaren

Idag tänkte jag svamla lite osammanhängande om Predikaren – en av världshistoriens dystraste böcker, ett formligt vältrande i pessimism och svartsyn. Texten hoppar fram i vardagsspråket och flinar med sin svarta, gluggiga tandrad mot oss när vi minst anar det:

  • ”Ingenting nytt under solen”
  • ”Ett jagande efter vind”
  • ”Krokigt kan inte bli rakt”
  • ”Allt har sin tid”
  • ”Ät, drick och var glad”
  • ”Den som gräver en grop faller själv däri”
  • osv.

En av Ferlins mest kända dikter har lånat en rad på latin från Predikaren – vanitas vanitatum, dvs. ’fåfängligheters fåfänglighet’. (Originalspråket är naturligtvis hebreiska.)

Vanitas vanitatum:
Ett liv, ett kors, ett datum.

Fast på startsidan till ferlin.se (en sajt som drivs av Ferlins släktingar och Nils Ferlin-sällskapet) står det ”Vanitas vanitatatum”. Det där extra (oavsiktliga) ”ta”-et svänger till det lite  - ungefär som när Eliot skriver följande i The Waste Land (ett verk i vilket det hörs ekon från Predikaren på flera ställen):

O O O O that Shakespeherian Rag—
It’s so elegant
So intelligent

Tolfte versen är raka motsatsen till Pensionärsvisan av Skogman:

”Tänk på din skapare i din ungdom,
innan de onda dagarna nalkas,
de år som ingen glädje har att ge,”

Det var nog tufft att bli senior på 300-talet f.Kr.

Tredje versens ”Allt har sin tid” är en av de mest välkända passagerna, och blev till och med radioplåga på 1960-talet.

Slutligen den bild som satte igång dagens funderingar. Jag tycker att den motsäger det som konstnären förmodligen försökte säga. Om nu jordevandringen är så dyster och människolivet – för att tala med Hobbes – ”solitary, poor, nasty, brutish, and short”, varför då inte passa på att göra sig lite fin?

Kategorier
Kulturknutterier

Upphittat: Lost & forgotten

En av mina favoriter i vårens Eurovision Song Contest var den ryske Peter Nalitch som sjöng i en underbart äktrysk livet-är-kort–sorgligt-och-smärtsamt chanson-tradition – fast med en glimt i ögat stor som xenonbelysningen till Råsunda.

1. Friska först upp minnet med hans bidrag Lost & Forgotten. Kommer du ihåg hur snyggt de sjöng, eller tyckte du mest var fånigt? Själv tycker jag det är magnifikt och skulle själv gärna stå där och sjunga hjärta-smärta om den omöjliga kärleken med lite Carola-blås i håret.
2. Besök sedan hans webbplats och notera att det finns massor av sånger att ladda ner för den vars hjärta är mottagligt för slaviskt svårmod.


Kategorier
Kulturknutterier

Hjältar kan också virra till det

Om jag skulle göra en lista – utan speciell inbördes ordning – över mina rockikonhjältaridolkompisar skulle den innehålla bland annat

  • Robert Smith i The Cure
  • David Bowie (t.o.m. 1981)
  • Dave Grohl i Foo Fighters
  • J Mascis i Dinosaur JR
  • Neil Halstead i Mojave 3
  • Roddy Woomble i Idlewild
  • Mark Seymour i Hunters & Collectors.

(Måste fundera mer på den där listan … den är längre … men den här kort-versionen får räcka för stunden …)

Det närmast jag kommit de sex översta är ett kort med en personlig autograf från Robert Smith, förmedlad via taxichauffören som brukar köra honom från Bognor Regis till London. Den sjunde har jag dock träffat i verkligheten, när han gjorde en mycket obskyr spelning i Eskilstuna – av alla platser på jordklotet.

Jag passade på att fråga honom en sak som jag då undrat över i drygt 20 år: varför inleds låten ”Talking to a Stranger” med raden ”Souvent pour s’amuser les hommes d’équipage”? Varpå Mark gav sig in i ett resonemang om en sjöman som dödade en albatross och allt vad det kan leda till.

Med andra ord: istället för att resonera kring dikten L’Albatros av Charles Baudelaire, där albatrossen är en ganska tydlig metafor för konstnärens tafatthet i den naiva realismens tillvaro, så reflekterade han över The Rime of the Ancient Mariner av Samuel Taylor Coleridge, där albatrossen som den gamle sjömannen dödar är en betydligt mer svårfångad symbol.

Jag opponerade mig inte. Jag bara tänkte att även hjältar kan virra till det, och att Mark trots allt är en lysande sångare och låtskrivare.

Kategorier
Kulturknutterier

Creative stalking

Vad har dessa artister gemensamt?

  • Stone Temple Pilots
  • Marillon
  • Andreas Johnson
  • Gary Numan
  • Monkees
  • Aerosmith
  • Ulf Lundell

Jo, de har gjort sig en karriär på att imitera sina idoler. Vilka dessa är får ni gärna berätta i kommentatorsbåset.

Kategorier
Kulturknutterier På läshyllan

Bokslut: Anubisportarna av Tim Powers

Utgiven i Bra Spänning-serien 1990. Utmärkt översättning av Sven Christer Swahn.

Omtumlande, dramatisk och humorisktik fantasyskröna i hejdlöst tempo som utspelas i Coleridges London.

Varför läste jag den?
Detta var en återläsning av det jag kom minns som en osedvanligt underhållande läsupplevelse. Jag kände för något som var riktigt KUL att läsa, och jag blev sannerligen inte besviken.

Vilka lärdomar drog jag?
Att 1800-talets London är en himla intressant plats, och att Lord Byron kanske i själva verket var en programmerad mördarzombie.

Vilken upplevelse gav den?
Om man bara är koncentrerad nog att hänga med så händer det kul, spännande och överraskande saker på varenda sida; det är ungefär som en sån där mekanisk tjur de har på nöjesfält.

Vad fäste jag mig mest vid?
Kopplingen till det forntida Egypten – en period som jag är svag för.

Fick du lust att fördjupa dig i ämnet eller läsa mer av samma författare?
Det blir nog fler vilda skrönor av Tim Powers framöver, ja. Men först lite facklitteratur.

Wikipedia om boken.

Kategorier
Kulturknutterier

Strålande stjärnor på alt country-himlen

Idag tänkte jag presentera er för tre trallande jäntor som jag gärna lyssnar på.

Neko Case har en fantastisk röst – när hon har ordning på den (falsksång förekommer). Hon är en kul artist som har allt möjligt för sig, bland annat som medlem av The New Pornographers.

Karin Bergquist i Over the Rhine sjunger i en massa olika stilar. Bandet har kuskat på i över 20 år, och trots ett och annat bottennapp så är deras produktion (i alla fall de delar jag hört) rätt så imponerande.

Brandi Carlile ställde nyss in en konsert i Stockholm som skulle ägt rum den 11 maj, men vi får hoppas att hon dyker upp i höst igen. Hennes röstkontroll  är helt makalös; jämför studioversionen ovan med livespelningen nedan!

Sångraderna

You see the smile that’s on my mouth
It’s hiding the words that don’t come out
And all of my friends who think that I’m blessed
They don’t know my head is a mess

blir så mycket mer rörande när man vet att hon har en ADHD-diagnos.

Kategorier
Kulturknutterier

Bokslut: The History of Classical Music av Richard Fawkes (ljudbok)

Ljudbok från Audible

Skriftställaren och tusenkonstnären Richard Fawkes ger sin bild av konstmusikens historia – från medeltid till nutid.

Varför läste jag den? Som ett slags kick-off för en utvidgning av min klassiska lyssningsrepertoar. (En av mina mindre kända djefligheter är ett stort intresse för klassisk musik.)

Vilka lärdomar drog jag? Framför allt att det finns fantastisk musik efter Sibelius, Stravinsky och Rachmaninov – något som jag till stor del förbisett. Så nu försöker jag lyssna in namn som Górecki och Pärt.

Vilken upplevelse gav den? En vansinnigt trevlig promenadbok där uppläsningen av den intressanta texten interfolierades med musikexempel. Jag tog gärna en extrasväng för att hinna lyssna färdigt på kapitlen.

Vad fäste jag mig mest vid? En bukett för mig outforskade konstnärskap  – se ovan.

Fick du lust att fördjupa dig i ämnet? Hurdå, isåfall? Definitivt, t.ex. genom att ladda ner nya och spännande namn från min favoritmusiktjänst Emusic.

Skulle jag kunna rekommendera den? Till vem då? Rekommenderas till alla som tar sitt musikintresse på allvar.

Kategorier
Kulturknutterier Poesi & cetera

Kulturfyra om sagor

Nappar på veckans Kulturfyra:

1. Vilken saga är den första du minns att du hört?
Det får nog bli Misse med de blå ögonen eller något i Min Skattkammare – kanske den om kycklingen med en fot.

2. Om du är barnvakt och när barnen ska somna blir ombedd att berätta en saga: vilken saga berättar du då?
Det beror naturligtvis på hur gamla de är. För de yngsta blir det gärna Ludde eller Kattresan, för de lite äldre något av Jan Lööf eller Lennart Hellsing och för de ännu lite äldre en folksaga, till exempel Tusen och en natt, bröderna Grimm eller Asbjørnsen & Moe.

3. Vilken sagofigur skulle du vilja vara?
Perseus, Aladdin eller Pojken som inte kunde bli rädd.

4. Har du någonsin hittat på en egen saga? Vad handlade den om i så fall?
Hur många timmar har ni på er? Här kommer en från Skånska Akademins årsbok 1989:

Två bröder bodde i en stuga. Den ene var lomhörd, och den andre var skumögd. De var inte precis vänner.

Den skumögde var musiker, han spelade fiol, basfiol och flöjt. Varje dag övade han i timmar.

Den lomhörde var glasblåsare. Dagarna i ända formade han vackra glasföremål i tung blykristall som han slipade och målade.

– Min bror är tokig, tänkte den lomhörde. Varje dag står han med sina konstiga föremål, han gnider en konstig liten ask och en lustigt formad kista med en pinne, och han blåser i ett rör tills han blir röd i ansiktet. Och hans vänner är inte bättre de, ibland kommer de hit och hoppar och vaggar och har sig medan han står och gnuggar asken med pinnen.

– Min bror är inte riktigt riktig, tänkte den skumögde. Han blåser luft i ett rör över elden, han penslar i tomma luften. Och ibland lurar han folk att köpa luft, som han slår in i tidningspapper.

Så skakade de båda på huvudet, och fortsatte med sitt. De tyckte som sagt inte särskilt mycket om varandra.

Kategorier
Ett djefla lif Kulturknutterier

The Wasteland

Jag var en djuping när jag gjorde lumpen, en manisk läsare som tog halade upp en bok ur benfickan så fort det gavs en paus.

Aloysius Bertrand, Heinrich Böll, Hermann Hesse, Aksel Sandemose, Stig Dagerman,  — vilken brygd för en själfull yngling!

Malajen på regementsbiblioteket tyckte att jag var en kul prick. Fjärrlånen — inspirerade av de kulturtidskrifter jag plöjde — var många. Någonstans i systemet var det en bibliotekarie som tyckte det var billigare att skicka kopior istället för en massa böcker. På så sätt fick jag t.ex. ett litet kompendium med alla de dikter av Jean Cocteau som översatts till svenska.

Därför var det i kompendieform som jag först mötte Det öde landet av T.S. Eliot — närmare bestämt översättningen av Thomas Warburton från 19## (?). Det var början på en ungdomsförälskelse.

Kategorier
Historia Kulturknutterier

Alla försvarar de sina titlar

CKM Media AB släpper snart en översättning av en tysk Wehrmacht-soldats krigsmemoarer. Författaren heter Günther Koschorrek och bokens titel på svenska är Frontschwein.

Frontschwein var vad tyskarnas ärrade veteraner kallade sig själva (jfr engelska grunt). Motsatsen var Etappensau – soldater som enligt frontkrigarna befann sig i säkerhet på staber, i trängen etc.

Intressant, tänkte jag och började leta efter information om boken på tyska eller engelska.Detta var vad jag fann:

  • På svenska har man valt det krigsnostalgiska Frontschwein.
  • Amerikanarna ger oss en billig agentbokstitel: Blood Red Snow.
  • Den tyska titeln är närmast poetisk: Vergiss die Zeit der Dornen nicht.

Sällsamt.