Kul har man i Flen, som sagt var. Natten var ljummen men så var också skallen. Man måste ju hålla huvudet kallt i mörkret, trots att man har en ljus- och värmekälla på 20 watt i pannan.
Under en timmas tid lyckades jag utföra handbokens alla varianter på bommar — parallellfel, kontrakurs, riktningsförskjutningar osv. Titta bara på ovanstående exempel. Jag bökar mig ut från den steniga, täta granskogen som omger kontroll 3, kommer ut på en körväg, springer till vänster till en korsning och tar till höger. När jag befinner mig vid A blir jag förbryllad. En vägkorsning? Efter en stunds förvirring inser jag att jag befinner mig vid B. Sällan har jag fått till det så befängt under 30 år som tävlingsorienterare. Det måste vara skogssnuvan!
Sen slocknade lampan. En vänlig herre lånade mig en liten Clas Ohlson-lampa så jag kunde ta mig till tävlingsplatsen utan benbrott.
Kul, var det hur som helst. Ett litet äventyr i fickformat.