Nu vill alla nattorienterare ha en metallhalogenlampa som kostar sjutusen spänn och lyser upp natten värre än Långe Jan. Jag skrev om saken i Skogssport för ett år sedan och var rätt så entusiastisk. Nu är jag mer tveksam. Vad var det Edgar Allen Poe skrev om vetenskapen?
”Science! True daughter of Old Time thou art!
Who alterest all things with thy peering eyes.
Why preyest thou thus upon the poet’s heart,
Vulture, whose wings are dull realities?”
Ovanstående är ett ovanligt komplicerat sätt att säga att jag tycker det är både synd och korkat att springa nattorientering med en lampa som lyser upp halva skogen. Lite som att spela biljard med tratt. Eller spela fotboll utan motståndare.
I kväll var jag ute med min enwattare från Clas Ohlson och ljuskäglan var så liten framför mig att jag knappt kunde få in fötterna i den. Alla odjur och gastar återvände. Kärren började bubbla och jäsa, mossan kröp kring anklarna på mig, knotiga kvistar kliade mig bakom örat. Riddar Katos väktare låg tvärs över stigen och snarkade.
Nu kände jag igen natten som den var när jag var barn. Så jag stängde av lampan och sprang i månskenet.