när stormen bedarrat
satt jag orkeslös
övergiven av min vilja
utan skräck
utan ro
utan förväntan
men det talades om tecken i skyn
ett sår som blödde ljus
en komet som regnade ner som guldstoft
de skedde bakom molnens gråa lock
det talades om uppspolade djur på stranden
blanka kroppar i tången
ett halvtons brunnslock med stirrande ögon
och munnen sluten om lilla o
(Från 1997-05-21)
1. Solen fortsätter skina och atmosfären förblir fylld med 20,945 procent syre.
2. Vi får sex–sju veckors vinter med –5°C och 78 cm finkorning snö. Mars blir däremot en äkta vårmånad. Sommaren börjar den 18 maj (vår bröllopsdag) och bjuder på dagstemperaturer på 20–25°C och lätta nattregn fram till september.
3. Gnölet upphör och svenskarna börjar inse att de – ur historisk och internationell synvinkel – är ett extremt gynnat folk.
4. Alla EU-moppar drabbas av ett mystiskt virus som gör att de inte kan framföras fortare än 15 km/h.
5. FN får en rakryggad, inspirerad och handlingskraftig generalsekreterare som riktar världens uppmärksamhet och resurser mot lidandet i Afrika och tar krafttag mot korruption och maktmissbruk inom FN-organisationen.
Svarta sura skor klöser svarta sura hällar så att den svarta sura fönsterlaven faller av i svarta sura sjok ner mot den svarta sura sankmarken där svarta sura aspar glor mot svarta sura löv och tänker svarta sura tankar och i den svarta sura torven löses synderna upp så mossliken blir fria och vita och skinande rena som nyborstade framtänder och då har solen för länge sedan brutit igenom och vräkt de svarta sura molnen åt sidan och låtit sitt ansikte skina över allt som är svart och surnat och suddat suddat bort alla svarta sura miner och spridit spridit fukt och svamplukt för vinden och då doftar det av hägg och liljekonvaljer och då är det saligt att vara en av de levande.
Mer webbskräp: en text från tidigt 1990-tal:
Det levde en gång, för inte så rysligt länge sedan, en kantor som var både fingerfärdig och musikalisk. Han älskade sin orgel och sin musik, och blev med åren allt skickligare att spela. Till slut var han så duktig, att trots att landets främste orgelbyggare kallade stadens orgel sitt livs mästerverk kändes instrumentet klumpigt och sent till att svara på hans kvicka fingrars anslag.
Så en söndagkväll när han bad sin fromma aftonbön vädjade han till Gud om en bättre orgel.
När han kom upp på orgelläktaren nästa morgon stod en ny, underbar orgel där, med skinande elfenbenstangenter. Han satte sig ivrigt ned och kände på det nya instrumentet. Det var fantastiskt. Hur fort hans fingrar än sprang, vilka piruetter de än gjorde så var mekaniken med och följde som en flicka i dans.
Under året som följde blev han allt skickligare, tills han slutligen kände att fingerfärdigheten var nog. All musik han älskade kunde han spela precis på det sättet han ville spela det. Men när speldugligheten inte begränsade han utflykter i musiken kände han att orgelns klang inte var den skönaste, och trots att klaviaturen sträckte sig från mistlurens bröl till kyrkråttans pip kände han att antalet toner inte var nog.
Så en söndagkväll när han bad sin fromma aftonbön vädjade han till Gud om en ny orgel.
När han kom upp på orgelläktaren nästa morgon stod en ny, underbar orgel där med skinande tennpipor. Han satte sig ivrigt ned och kände på det nya instrumentet. Det var fantastiskt. Han kunde sträva som lärkan mot himlen med toner som bara fladdermössen hörde, eller dyka i mörka, allvarsamma djup bland valarna i havet utanför staden, och emellan alla kända toner fanns en oanad rikedom av små, okända.
Men när han nu hade alla dessa toner i sin hand växte en ny obetvinglig längtan i honom.
Så en söndagkväll när han bad sin fromma aftonbön vädjade han till Gud om en ny orgel:
– Den här, Fader, skall äga något nytt. Den skall äga kraft! Jag vill ha pipor tjocka och höga som kyrktorn. Jag vill skapa en störtvåg av toner vars kraft ingen någonsin anat. Sedan somnade han tungt, förty han hade nallat av nattvardsvinet.
När han kom upp på orgelläktaren nästa morgon stod en ny, underbar orgel där de smalaste tennpiporna var tjocka som abbotsmagar. Förnöjt satte han sig ner vid klaviaturen och höjde tio fingrar och två fötter för ett domedagsackord…
Det här var lite skoj. Jag går igenom gammalt skräp från webben, och hittar en musiksida jag filade på för ett par år sedan. Den 5 februari 2003 skriver jag så här:
”Kommer att slå
Keane.
Unga britter med gudabenådad sångare vars röst för tankarna till såväl Morten Harket (A-ha) som Chris Martin (Coldplay).”
Ett år senare händer det här:
”Keane’s debut album, Hopes and Fears, was released on May 10, 2004 in the UK, just a day before starting their first world tour. It debuted at number one on the UK Albums Chart and went on to become the second-biggest selling album of the year in the UK, only losing the top spot to the Scissor Sisters on the last day of the year.
The album has sold approximately five and a half million copies around the world.”
*sätter tummarna i armhålorna*
Harald Rosenrantz
(trainee, ekonomiavdelningen)
Jag sa ingenting
men jag noterade och lade på minnet
I ett kryputrymme i hjärnans bakre delar
Låg min svarta anteckningsbok, tummad och hundörad
Bläddrad i dagligen, nya anteckningar fördes till degamla
tills den var oläslig även för mig
Och alla små detaljerade oförätter och kränkningar
och orättvisor och
Blev en stor bitterhet, en besk känsla
av att livet gick mig förbi
Jag slet på den ensamma stigen mot toppen
inte bred nog för två
där sluttningen rasade under fötter som stod stilla
Mitt hopp blev en flämtande veke i ett stor mörker
Att en dag få se deras blickar riktade mot mig
Och, o, jag längtade.
Lennart Blomberg (säljare)
Någonstans i moraset mellan ungdom och medelålder
hade jag en dröm
Jag var en senig jägare
med höftkläde och träspjut
som efter timmar av tålmodig förföljelse
stod tio steg från en rådjursget
Med träspjutet höjt och blicken fäst
Vad jag njöt av djurets ångest
av desss vanmakt inför tusen olika val
som alla skulle sluta i död och utslocknande
vid det första sprittandet i bogen
slungade jag spjutet mot dess spensliga hals
och i nästa ögonblick låg hon och sparkade i mossan med taniga ben
medan jag russade fram och satte min bara fot mot dess bröstkorg
och slet ut spjutet och stötte och stötte igen
medan blodet bubblade ur såren
i det döende hjärtats rytm
och mina handflator var kletiga och röda
och jag slickade och smackade
blod på läpparna, blod på kinderna
Efter den drömmen ökade min försäljning med 27 procent.
(Från 1994 – den som vet, den vet.)
Dr Christina Björkman
Jag var den okyssta med pinniga ben
Mitt intellekt ritade noggranna kartor över världen
med uppenbara vägar att följa
men mina känslor snubblade vilse i snåren
Vem kan klandra mig att mitt liv blev att hata
när allt levande skydde mig?
Hat fanns bakom varje gång jag lyfte handen,
varje gång jag talade.
Även min omsorg var uppblandad med hat.
Jag upptäckte snart att min hjärna var skarp nog
att hugga av vad som helst på mitten.
Att döda allt i min väg stillade oron för stunden.
Att döda var min tröst
Att förgöra det liv som skydde mig så.
Aldrig dog drömmen om att vara som de andra
trots att jag gjorde allt för att förneka det.
Gång på gång sådde jag
men ingenting ville växa.
Varje muskel i min kropp gjorde motstånd
Jag kvävde dem med min egen skrämda kropp
Iskylan från mitt hjärta fick de små liven att ge upp.
Må jag aldrig inse vem jag var.
Den ensammaste kvinnan i världen.
Den av ingen avhållna, den oälskade.
Amerikanska inbördeskriget
The Band: The Night They Drove Old Dixie Down
1865
Första världskriget
Eric Bogle (känd coverversion av The Pogues): And The Band Played Waltzing Matilda
Gallipoli 1915
Motörhead: 1916
Somme 1916
Andra världskriget
Al Stewart: Roads To Moscow
Barbarossa 1941
Blue Öyster Cult: Me 262
Västfronten 1944–45
Hoodoo Gurus: I Was A Kamikaze Pilot
Stilla Havet, 1944–45
Pere Ubu: 30 Seconds Over Tokyo*
Tokyo 1944–45
Pink Floyd: When The Tigers Broke Free
Anzio 1944
Vietnamkriget
Paul Hardcastle: 19
Marah: Round Eye Blues
Falklandskriget
Robert Wyatt: Shipbuilding
Liverpool 198# (?)
Jag ska jobba vidare på den här listan. Tips emottages tacksamt.
Vad har
gemensamt?
Jo, de har alla tre gett namn till instrument för tortyr, våld och terror.
(Jag utropar härmed min hårddisk till saxofonfri zon.)