Byggd för att bestå ringlar muren ett oslutet varv kring det ängsliga gyttret av hus där övergivna kyrkors revben sticker upp ur ödetomterna. Trapporna leder ner till fördärvet, gatorna slutar i svängda frågetecken, där ordlösa kvinnor rastar namnlösa hundar. Män slår plåt på taken, kritfärgen rinner som blod i rännstenarna och murgrönan växer som skummet på ett långkok.
Och rosorna, de står i tiden fram.