≡ Menu

Anteckningar om Utøya, dagen efter

Förtydligande 25/7: Kastar här ner mina reflektioner, associationer samt lite länkar som kan vara värda att återkomma till när tanken börjar kunna gripa om det för stunden ogripbara. Att försöka skriva färdigtänkt och sammanhängande är bara dumt. Är redan trött på alla som förnumstigt försöker genomlysa något som ännu inte kan genomlysas.

1. Tror aldrig jag har varit så illa berörd av en händelse som inte angår mig personligen; av någon anledning tar det mig hårdare än t.ex. Palmemordet, Estonia och tsunamikatastrofen. Kanske det är obehaget över hur väl planerat allt verkar vara – det faktum att han öppnar en trägårdsfirma för att kunna köpa konstgödning utan att det verkar misstänkt, den ohyggliga diversionen i Oslo centrum, polisutstyrseln som skapade sådan aningslöshet och förvirring, det djävulskt förslagna att genomföra massakern på en ö …

Uppdatering 24/7: så kom hans plan, hans Mein Kampf i dagen – den finns i skrivande stund att ladda ner från Wikipedia. De utdrag Aftonbladet presenterar får tanken att svindla; det är som att läsa om en verklig Tom Ripley – en narcissist som kan kontrollera sin fåfänga, en psykopat med impulskontroll, en skarptänkt vettvilling. Den onda intentionen försedd med informationssamhällets vingar kan nu nå hur långt som helst, även när den utgår från en enda persons perverterade tankevärld.

Uppdatering 25/7: nu börjar det framgå att Breivik har ägnat sig åt plagiering i sin skrift. Det ger en helt annan bild.

2. Kommer att tänka på den gåtfulla texten till Powderfinger av Neil Young – båten som kommer uppför floden med det unga diktarjagets mördare (”it don’t look like they’re here to deliver the mail”), hans unga hjälplöshet (”And I just turned twenty-two, I was wonderin’ what to do”).

Think of me as one you’d never figured
Would fade away so young
With so much left undone
Remember me to my love,
I know I’ll miss her.

3. Så mycket till spillo. Så många livstrådar avklippta. Så många mardrömmar, så mycket sorg, saknad, skräck och ilska som ligger framför de ungdomar, de familjer och de anhöriga som drabbats.

Och denna telekommunikation som pågick mitt under det fasansfulla.

Jeg ringte mamma og sa at det ikke var sikkert vi ville møtes igjen, men at jeg skulle gjøre alt for å klare meg. Jeg sa flere ganger at jeg elsket henne. Jeg hørte frykten i stemmen hennes. Hun gråt. Det gjorde vondt. Jeg sendte tekstmelding til pappa, sa at jeg elsket ham.

Prableen Kaur överlevde så att hon kunde blogga om det. Jag försöker bara låta bli att tänka på de föräldrar som fick ett sådant samtal som en sista hälsning.

Uppdatering 25/7: kom att tänka på det förtvivlade skriket i Rama: ”Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.”(Matt 2:18)

”Ty de finns inte mer …” Alla dessa familjer där en säng står tom, en säng där det skulle ligga ett barn eller en tonåring som varit uppe alldeles för länge.

Och så Kindertotenlieder av Rückert:

Oft denk’ ich, sie sind nur ausgegangen!
Bald werden sie wieder nach Hause gelangen!
Der Tag ist schön! O sei nicht bang!
Sie machen nur einen weiten Gang!

4. För att kunna fungera måste varje mänskligt samfund ha en stor säck av tillit som ständigt fylls på. Men Anders Behring Breivik högg våldsamt in på säcken och drog ett långt snitt genom vilket innehållet nu bara väller ut. Det verkar som om människor som han föds kontinuerligt – underliga karaktärsblandningar av enstöring, rättshaverist och narcissist, fyllda av hat mot en omvärld som – i deras ögon – ingenting förstår:

Tillägg 25/7: Oklahomabombaren glömde jag – han är ju väsentlig i sammanhanget. Börjar känna mig fysiskt äcklad av denna lista av egenrättfärdiga ”världsförbättrare”, läs ”människohatare”.

5. Den förste historien känner som personligen begick ett illdåd  för att vinna ryktbarhet (jag bortser här från etablerade härskares grymheter, politisk terror och krig) sägs ha varit Herostratos som brände ner Artemistemplet i Efesos 356 f.Kr.

Uppdatering 24/7: enligt de antika historierna om Herostratos försökte de lokala härskarna utplåna hans namn ur historien genom att göra det straffbart att nämna det. Och här sitter vi och är Breiviks nyttiga idioter genom att sprida hans namn och skälva och jämra oss inför hans blodiga verk, precis som han hade för avsikt. ”My name is Ozymandias, King of Kings,Look on my Works ye Mighty, and despair!”. Vi får söka tröst i vår gymnasieplåga Tegnér: ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.

Uppdatering 25/7: Emanuel Karlsten använder också uttrycket ”nyttiga idioter”.

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
Hjalmar Söderberg

6. Slutligen en vädjan till höger och vänster: gör inte politik av händelsen. Diskutera gärna tragedin ur en civilisatorisk synvinkel, men använd den inte för att vinna politiska poäng.

Uppdatering: Noterar bedrövad att det vulgärretoriska exploaterandet av händelsen har börjat. Det är lika ovärdigt som fotbollsslagsmålet i Helsingborg.

{ 12 comments… add one }
  • Dieva 23 juli, 2011, 10:02

    Väl skrivet.
    Det som hänt i Norge är nästan omöjligt att ta in.

  • Cecilia N 23 juli, 2011, 11:42

    Jag kan bara instämma i det du och Dieva skriver.

    Och så det där med att demokrati och öppet samhälle måste erövras hela tiden.

    http://vonkis.blogspot.com/2011/07/karleken-forde-oss-samman.html

  • Anna 24 juli, 2011, 09:58

    1. Kanske för att man kommer så ohyggligt nära smärtan som förälder till barn och unga vuxna. Min yngsta dotter var på ett sånt läger nyligen. Just nu önskar jag att hon aldrig ska vara längre ifrån mig än tio meter.

  • Karin 24 juli, 2011, 10:10

    Fint Niel Young-citat. Man kan bara hoppas att det verkligen blir som så många säger och önskar – att tragedin kan öka viljan att värna och stärka ett öppet och demokratiskt samhälle. Och den fråga som jag verkligen skulle vilja ha svar på är: varför ska man överhuvudtaget ge en privatperson vapenlicens för ett automatvapen?

  • Miss Gillette 24 juli, 2011, 11:24

    Är också många, många gånger starkare berörd av detta än av många andra attentat som passerat genom åren. Överlagdheten är självklart en faktor som saknas vid naturkatastrofer och såna som orsakats av försumlighet. Men för egen del vet jag att det också beror på emotionell mognad — när Palme blev mördad var jag arton, bara en bebis, fortfarande långt långt inne i min egen navel.

    Jag är av den bestämda åsikten att man verkligen inte är kuf eller konstig om man inte vill skaffa barn, men i mitt fall har föräldraskapet väldigt påtagligt blivit den känslomässiga ingången till en eller ett par ytterligare empatidimensioner som jag annars kanske bara skulle ha haft intellektuell tillgång till, om ens det. Och i det här fallet handlar det ju om just barn.

    Den här gärningsmannen har uppenbarligen en historia han vill berätta för all världen. Säkert förstod han att det effektivaste sättet att få folk att lyssna skulle vara att ge sig på barn. Det är ett beräknande som aldrig kan beundras, bara fördömas.

    karin: De allra flesta med vapenlicens missbrukar väl inte sina licenser. De som vill ha tag i vapen får det lätt som en plätt, med eller utan licens. (Detta sagt vill jag tala om att jag ställer mig frågande till att privatpersoner ska ha vapen över huvud taget, men utifrån rådande situation, så.)

  • Man Grey 24 juli, 2011, 11:40

    Så väl skrivet. Kan bara instämma och hoppas att vi alla använder våra demokratiska verktyg för att behålla den öppenhet och frihet som vi har lyxen att leva i.

  • Pysseliten 24 juli, 2011, 06:36

    Bra skrivet!
    4) Rädsla är tyvärr största faran, man måste vara modig idag. Jag kan inte sluta tänka på vad varje enskild individ kan göra? Vi kan inte bara peka på “dom andra” och tro att galningar som skytten i Norge formas utan samhällets (jag och du) inverkan.

  • Daniel 24 juli, 2011, 11:48

    Punkt 6 är bra.

  • Skogsgurra 25 juli, 2011, 10:38

    Ja, Olle. Med tre av dina glada, charmiga, ivriga och allmänt positiva barn vid bordet berörde detta mig och Karin (Hyttfogden) mycket starkare än om vi hade suttit ensamma i vår tomma stuga.

    Det är inte mycket vi kan göra. Att skapa closed communities är inte bra. Det ökar misstänksamheten och reducerar möjligheterna att leva ett fritt upptäckarliv. Jag tror att vi måste acceptera såna här händelser. Liv har alltid spillts och varje gång det är unga liv är det extra svårt. Och när det sker överlagt måste man få skrika och gråta.

    Men det ska inte få påverka oss. Vi måste få röra oss fritt och utan misstänksamhet bland våra medmänniskor.

  • Daniel 28 juli, 2011, 01:19

    Så blidde det politik trots allt av tragedin. Dumt.

  • Smultronblomman 28 juli, 2011, 08:37

    Tack för dessa tankar! Vi måste vara enade och inte låta oss skrämmas av onda personer som vill förstöra och skapa skräck!
    Tankarna är hos de föräldrar, som mist sina älskade barn, hos de överlevande, som upplevt fasan och sorgen och hos hela norska folket, som upplever det ofattbara.

Leave a Comment

Next post:

Previous post: