Kategorier
Ett djefla lif Tankar från tvättstugan

Ett leende och en axelryckning – ett personligt manifest efter 22 juli 2011

Detta är ett utkast.

Det ABB har gjort kan inte göras ogjort, men  25 miljoner skandinaver, 700 miljoner européer eller 6,8 miljarder världsmedborgare kan göra miljarder andra små och stora ting i det godas tjänst på vårt lilla gruskorn 28 000 ljusår från Vintergatans centrum.

Jag börjar med mig själv. I protest mot barnadråparen, nidingsmannen och vettvillingen ABB kommer jag att försöka bli en bättre världsmedborgare som med beslutsamhet, mod och passion – i det stora och det lilla –  strävar efter att handla för det gemensamma bästa närhelst det ges möjlighet i min personliga vardag.

Jag ska sträva efter att

  • ständigt sätta in mitt eget handlande i ett större perspektiv – primärt utifrån människorna i min närmiljö, sekundärt för det globala människokollektivet
  • ta mig mer tid för att hjälpa dem som har svårigheter och bekymmer (släpa tunga väskor, hitta vägen, torka upp sånt som spillts ut …)
  • minska verkningarna efter andras dumheter, destruktivitet och grymhet (plocka upp skräp, ställa i ordning efter förstörelse …)
  • svara på sura miner med ett leende
  • ha en ängels tålamod inför enfald, själviskhet och illvilja
  • engagera mig i ideellt arbete
  • prata och försöka förstå människor från positioner på den sociala och demografiska kartan som jag vet lite om
  • aldrig tillåta mig att känna mig självtillräcklig, överlägsen och allvetande; om min beslutsamhet blir större än min ödmjukhet är det min skyldighet att ta in andras synpunkter och perspektiv.

Kort sagt: när lördagsfirarna har grisat ner på vår älskade badplats ska jag inte känna frustration eller titta bort – jag ska säga ”Smaka på den här, ABB” med ett leende och en axelryckning och plocka upp; på samma sätt, när jag noterar att någon saknar pengar till tågbiljetten ska jag betala den med ett leende och en axelryckning, och samtidigt mumla för mig själv ”Vi krossar dig och allt det du står för, ABB – med hänsyn, vänlighet och livsglädje!”.

Kalla mig gärna naiv. Det bemöter jag med ett leende och en axelryckning.

Ett svar på ”Ett leende och en axelryckning – ett personligt manifest efter 22 juli 2011”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *