≡ Menu

Jag vill inte bli uppfostrad av konsten

Här några halvtänkta tankar och anteckningar om uppfostrande konst (bild, litteratur, musik etc.) som ville bli nedtecknade efter läsning av Magnus Erikssons uppmärksammade S&W-sågning. Fortsättning och mer begriplig text följer när stjärnorna står i rätt position … eller nåt.

Det här är ett uppfostrande konstverk:

Det här är också ett uppfostrande konstverk:

Ytterligare ett uppfostrande konstverk:

Sången Timo sjunger får, trots att den är himla klämmig, betraktas som ett uppfostrande konstverk:

I mina ögon finns det en handfull legitima drivkrafter för trovärdigt konstnärligt skapande, till exempel
• ett inre, svårdefinierat behov av att utforska sin existentiella position, människans natur eller tillvarons beskaffenhet
• ett uppriktigt sökande efter skönhet och konsthantverksmässig perfektion
• vrede eller frustration över tingens, samhällets eller de sociala strukturernas ordning – uttryckt utifrån ett närmast anarkistiskt betingat perspektiv där problemen pekas ut men inga klara lösningar anges (Gammalt punkmotto: ”Det spelar ingen roll vart det rör sig, bara det rör på sig.”)

Det första är evigt närvarande, det andra har haft låg status i 40–50 år men kommer naturligtvis att komma tillbaka och det tredje är det jag spånar kring i denna bloggpost. Här är min egen fasta uppfattning att konstnären ska peka ut problemen, förlöjliga och kritisera dem som förtjänar det och utmana normer och föreställningar – men han eller hon eller hen ska inte peka ut förslag till lösningar eller – ännu värre – arbeta på uppdrag (faktiskt eller samvetsmässigt) av dem som har makten eller representerar en inflytelserik rörelse.

För då är konstnären ingen konstnär längre – då är han eller hon eller hen en propagandist. Och jag är övertygad om att böcker som denna en vacker dag kommer att skrivas om dagens barnlitteratur.

Edit eftermiddag:

Jag tänkte att jag borde trycka upp en t-shirt:

{ 3 comments… add one }
  • Martina 7 december, 2012, 11:44

    Kalle Lind har för övrigt nedgjort årets julkalender “Mysteriet på Greveholm” för att den inte är tillräckligt uppfostrande. Paradoxalt! http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/svenska-luckor/

  • admin 7 december, 2012, 12:13

    Et tu, Kalle!

  • den blyga 7 december, 2012, 01:57

    Kalle Lind var för mig en ny, spännande, bekantskap.
    Jag var ju trebarnsförälder när det begav sig…
    Barnredaktionen sände Tv-program med Marx porträtt i bakgrunden – ett handlade om de stackars vattenbufflarna i Vietnam som blev skjutna av amerikanska soldater.

Leave a Comment