Mina mardrömmar är så banala och enkelspåriga. Detaljer som tid, plats och händelseförlopp skiftar visserligen men drömmarnas teman är ständigt desamma:
• Jag har befunnits vara icke godkänd, och kämpar hårt för att bli en av de lyckade.
Min civilingenjörsutbildning saknar några godkända tentor, bilen är inte godkänd vid kontrollbesiktningen – ja, ni vet.
• Jag håller på att komma försent.
Klockan går och går och jag ilar och ilar men har samtidigt så många dumma överslagshandlingar för mig; resultatet är att jag blir bara mer och mer försenad.
• Jag faller.
Alltid samma mönster: först klättrar/klänger/hänger jag rätt obekymrad, sedan fumlar jag och tappar taget.”Shit, nu slår jag ihjäl mig … och det är på riktigt!”
Några mardrömmar att tala om är de just inte, snarare obehagsdrömmar.
3 svar på ”Mardrömmar jag mött”
Det fattas en klassiker: oj-jag-har-inga-brallor-på-mig-drömmen.
Drömmer du aldrig den? Jag gör det emellanåt men lider inte så mycket av den. Min vanligaste mardröm är istället att jag rider på en häst som förvandlas till en spindel, ungefär lika stor som en apelsin. Då blir jag både besviken, rädd och förbannad.
Jag kommer sällan ihåg mina drömmar.
Två som återkommit och kan betecknas som mar- är:
– Jag föder tvillingar. Ingen vill tro mig när jag bedyrar att jag inte ”känt”(se Bibeln 1917)någon man…
– Jag tappar en framtand
Som livsoach möter jag människor med alla möjliga livsmål. Du är välkommen till mig för att se om du kan komma tillrätta med ditt problem med för enkelspåriga och banala mardrömmar… 😉
/Svante