Jag är DRABBAD!
Ibland känns det som om hjärtat blivit till läder. Ibland känns det som om intresse och passion har dissocierat, som om musiksamlingen transformerats till en formel- och tabellsamling, som om allt blivit förutsägbart och försäljningsbart.
Tre nya album i veckan som konverserar artigt och vickar takten med vristen, men inga som viskar, vrålar eller vädjar och vrider sig på golvet, stänker blod eller hulkar i skuggorna.
Jo, det händer. Senast var det, låt se … Clem Snide. Dessförinnan, eh … Eels.