≡ Menu

Epigram från granskogsrand

det lägrade sig en tystnad

över spirande fält

dröjande dröjande

kom där en viskning

från stenhögarna i sumpskogsmörkret

från vallar under mossan

från diken som fyllts av löv från tvåhundra fjolår

minnens oss

vi var en gång resliga som ni

fast våra ryggkotor torkade och vreds av ålder

blodet bultade i våra ådror

senorna slet med sura stubbar och griniga block

över våra läppar kom gnol och svordomar

på pannan pärlade svetten

och för varje vår en ny värk i kroppen

för varje höst en djupare trötthet

minnens oss

vi var en gång lika fästa vid livet som ni

{ 0 comments… add one }

Leave a Comment