Kategori: Poesi & cetera

Kategorier
Kulturknutterier Poesi & cetera

17. mai & Sigbjørn Obstfelder

Idag firar vi våra kära norska bröder och systrar. Eftersom grönskan står regnvåt så här på morgonen väljer vi en Sigbjørn Obstfelder-dikt om regn:

REGN (ur Digte 1893)

En er en, og to er to –
vi hopper i vand,
vi triller i sand.
Zik zak,
vi drypper på tag,
tik tak,
det regner idag.
Regn, regn, regn, regn,
øsende regn,
pøsende regn,
regn, regn, regn, regn,
deilig og vådt
deilig og råt!
En er en, og to er to –
vi hopper i vand,
vi triller i sand.
Zik zak,
vi drypper på tag,
tik tak,
det regner idag.

Fler Obstfelder-dikter
Om Sigbjørn Obstfelder (1866–1900)

(Jämför gärna dikten med Frödings Ett grönt blad på marken som skrevs någon gång under hans sjukhustid 1896–1905.)

Kategorier
Poesi & cetera Tankar från tvättstugan

Epigram från granskogsrand

det lägrade sig en tystnad

över spirande fält

dröjande dröjande

kom där en viskning

från stenhögarna i sumpskogsmörkret

från vallar under mossan

från diken som fyllts av löv från tvåhundra fjolår

minnens oss

vi var en gång resliga som ni

fast våra ryggkotor torkade och vreds av ålder

blodet bultade i våra ådror

senorna slet med sura stubbar och griniga block

över våra läppar kom gnol och svordomar

på pannan pärlade svetten

och för varje vår en ny värk i kroppen

för varje höst en djupare trötthet

minnens oss

vi var en gång lika fästa vid livet som ni

Kategorier
Poesi & cetera

Till handlingarna

Och där stod han i sin lysande härlighet

med blicken som väcker fasa och längtan

och den strålande manteln öppen

tornande, tornande över oss

i de förvuxna tujornas kvarter

där varje hjärta armt och mörkt

är inklätt med eternit

evigt, evigt

oåtkomligt

(Kvällssol över Norrköping 2011-04-26)

Kategorier
Ett djefla lif Poesi & cetera

Tänk om man vore som hydran

Tänk om man vore som hydran.

För varje motgång, för varje försakelse
förlorade man ett huvud
som sedan växte fram igen
med en väsande, huggvillig tvilling.

Så när du tvingades inse
att tiden inte räcker
för att skriva en roman
om din medelåldersängslan
så
huiiiitt!
fanns tiden inte bara för detta
utan även för att skriva
en modern pastisch på Spoon River Anthology.

Och när du uppgivet accepterar
att du aldrig kommer att lära dig
piano eller tyska
så
blingelingeling!
så står både
Das wohltemperierte Klavier
och Goethe och väntar på dig.

När någon ratat dig
som yrkesman
och sagt att dig behöver vi inte här
så
klankklonkbonk!
så har du två nya uppdrag
som ingen annan än du
kan ro i hamn.

Varje minut
vore som en jordnöt
som kan delas i två
där varje del
ger lika mycket
som helheten.

Kategorier
Poesi & cetera

Hackspett i torrfura, Mesta skog

Ödets pekfinger trummar otåligt:

nel-ne-ne nel-nel
nel-nel-mezz-nel-mezz
ne-nel-ne-nel-mezzo
nel mezzo
nel mezzo

Vilka vita fläckar har du kartlagt,
vilka själar har du räddat,
vad har du att lämna över
innan stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit?

Kategorier
Poesi & cetera

Oktoberkväll

mångubben trycker
sitt rödblommiga ansikte
mot himlakupan

vad du är lycklig du måne klara

han har svårt att se
för det immar så svårt
från myllret därnere

som får så högt över världen fara

heta heta hjärtan
som kippar efter den kyliga luften
och där varmt möter kallt stiger dimman

och blott se på och blott se på

Kategorier
Ett djefla lif Poesi & cetera

Sörj inte, september är här

Så här skrev jag på Facebook idag:

Vissnandets, falnandets, kylnandets dagar – uppbrottstider, klarsynstider, omtänkartider.

En vän (tack, Fredrik T.!) påpekade att jag det jag försöker fånga liknar det tillstånd som Karlfeldt i beskriver i ”Höstens vår” (Fridolins lustgård, 1901):

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Som ett musikaliskt ledmotiv för en underbar höst kommer här en magnifik tolkning av Bachs konsert för violin och oboe (BWV 1060). Vilken energi – hos hela ensemblen!

Kategorier
Poesi & cetera

Det lättar framåt kvällen

det lättar framåt kvällen

när det tystnar i kvarteren

när himlen sugs upp av granskogsranden

och ljuset rinner ner i molnslingornas sprickor

när kartongen av tid är tömd

när det strävsamma hjärtat finner ro

i dagens första djupa andetag

där luften inte längre är svullen

av fukt och värme

och bara smakar som det enklaste och dyrbaraste:

ett glas kallt vatten

Kategorier
Poesi & cetera

Medan juni fortfarande var ung

Molnen strövar
som betande boskap
över den blekblå slätten
över oss.

Grönskan väller fram
som var ur ett sår
det löddrar, bubblar
i grönt:
bladverk, skott, revor och strån.

En varsam vind
nuddar ansiktet
den smakar som
vatten:
ofördärvad,
oprövad,
aningslös.

Jag behöver inga svar
för inga frågor är ställda.
Jag behöver bara närvaro.

Tids nog, tids nog …

Kategorier
Ett djefla lif Poesi & cetera

Hotellfrukost

Det är så sällsamt
med dessa människor
som äter frukost med oss
på hotell.

Borde vi inte
komma varandra nära
när vi plockar baconskivor,
slevar fil och väntar i led
vid den pysande kaffeautomaten.

Sammanförda av Det Stora Godtycket
skulle vi kunna ta tillfället i akt
och genomföra en ritual
där vi bröt brödet tillsammans
och åt det under tystnad
besinnande
Det Stora Gemensamma.

Vi kunde sedan
packa färdigt,
checka ut
och fara vidare
var och en till sitt ärende
men alla
förändrade.

(Scandic Hotel, Karlskrona)