från öster kommer ljuset
uppståndelsens ljus
förgyllda upplysta färdas vi
mot Skapelsens degel
för att smältas ner
stöpas om till nya försök
och över ässjans knastrande eld
och rodnande gjutformen
virvlar singlar försvinner
sotstänk flagor flarn
småaktigheter tarvligheter grymhet
En dag ska allt stå förklarat.
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle hejdas, räknas och göra upp räkenskaperna med det som varit. Det var den största självrannsakningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att rannsaka sig, var och en till sig.
Vi såg då att ljuset var gott, och vi skilde ljuset från mörkret. Vi kallade ljuset anständighet, och mörkret kallade vi tarvlighet, fåfänglighet och egenkärlek . Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen, vilken följdes av den andra. Livets dagar följde sedan i hastig följd.
Men sedan gol tuppen för andra gången. Då kom vi ihåg detta som vi hade befarat: ”Innan tuppen har galt två gånger skall vi tre gånger ha förnekat oss själva.” Och vi brast i gråt.
Haha, Europeiska kommissionens kampanj för att rekrytera tjejer till naturvetenskaplig forskning har blivit en verklig snackis på nätet – inte minst denna video.
Som underhållning tycker jag den är fantastisk – de som känner mig vet att jag gillar sånt som är så kalkonigt att det är kul.
Men nånstans har ju PR-byrån rätt i sin analys: jag tror att många begåvade tjejer avskräcks av den kraftfulla och tillplattande nördstämpel som naturvetenskaplig forskning har fått av media och allmänhet. Men sättet att förmedla att det går att vara en modern ung kvinna OCH forskare på samma gång var kanske inte så, eh, lyckat.
Då tror jag Abby i NCIS är en bättre role model! Eller varför inte den eleganta seniorforskaren Regina Dugan på DARPA?
Regn eller inte – den framvällande grönskan och den ljusa horisonten i norr är sällsamheter att gömma i hjärtat inför vinterhalvåret. Så gnäll inte över blötan – spänn istället upp paraplyet och njut av gräsdoft och de ljusa kvällarna.
Eller som gamle Harry uttryckte det:
Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.
(Harry Martinson: Juninatten; ur Cikada 1953)
För svenskar av en äldre generation är Saaremaa mest känd som den där ön som tillföll Sverige vid freden i Brömsebro. Under sovjettiden var hela området ett uttryck för förtryckarstatens paranoia – bara bofasta och militär personal fick vistas på ön som var proppfull av bunkrar, baser, bevakningstorn och med all säkerhet vansinnigt uttråkade ryska soldater.
Har inte sett boken som sådan, men pressmeddelandet gör mig lika delar sorgsen och modstulen. Det som skildras är arvssynden i ny tappning, berättelsen om de 50 % av människosläktet som föds fördömda. Och våra försök att säga ”jag är inte sådan” är enligt författarna inte mycket värda; om vi bara lyfter överläppen en liten aning så ser man rovdjurständerna.
Jag har aldrig ställt upp på den här skildringen av verkligheten, och tänker inte heller göra det. Istället frågar jag: får det inte vara nog nu?
Inspirerad av Lotten och Mark Everett har jag här författat ett brev till mig själv som artonåring.
– Rälit vä’r! säger jag på skånska när barnen kliver ut på förstutrappen.
– Va? säger min trettonåring.
– ”Rälig” – det är äckligt och fult och dumt – precis som vädret. ”Vä’r” är väder alltså. Så här är vädret i Skåne på vintern.
Min trettonåring nickar tyst och så travar han och lillbrorsan iväg längs Bynäsvägen i blåst och ruskregn. Det känns som om det är november i Skåne trots att det är april i Sörmland.
Och det slår mig att det skånska ordet ”rälig” – som är nära besläktad med grymtningen man gör innan man lägger en riktig spottloska – kanske är sprunget just ur det skånska vädret. Svenskan är lam i jämförelse, försåvitt man inte tar till ord och uttryck ur språkets giftskåp. ”Jävla skit&pissväder” kan väl sägas vara synonymt – samtidigt finns det en stoicism i det skånska uttrycket som inte framkommer där.
Jag har börjat fundera över det där med medelålderskriser och deras betydelse för världshistoriens lopp. Hitler var 44 år när han fick makten i Tyskland, Napoleon var 43 när han anföll Ryssland – hur mycket var de påverkade av att de började uppleva att de nu var inne på livets andra hälft, den tråkiga hälften?
Häromveckan slängde jag ut undringen till några historieintresserade vänner, och så här svarar min gode vän Erik Hjalmar Emillon:
Men, jag kom av en slump att tänka på habsburgaren Karl V. Jag har inte alla detaljerna i huvudet, men jag minns att han abdikerade till förmån för sina söner (Filip II är ju den mest kände). Vid dryga 50 år fick Karl V nog av Världens Onda, bosatte sig i ett kloster (vill jag minnas) o tillverkade klockor (vill jag minnas).
Det måste finnas massor av intressanta exempel. Kanske mina bloggläsare kan bidra med något?
Eftersom jag har två orienteringsvänner från Eskilstuna som snart ska bli pappa får min hyllning till Quinnan denna dag bli FEM TIPS från en fembarnspappa till alla fäder som möter sitt elddop: så här blir du det bästa stödet när och där du behövs som mest.
1. Du kan aldrig lära dig det här utan att vara med om skarpt läge.
Håll huvudet kallt samt humöret och blodsockret uppe.
2. Du är inte särskilt viktig, men samtidigt oerhört viktig.
Naturen och kvinnokollektivet (i form av din käresta och den sannolikt kvinnliga förlossningspersonalen) fixar kärnuppgiften finemang utan din insats. Du får se dig själv som Stefan Holms pappa på läktaren – du kan knappast vidta några avgörande åtgärder (förutom att hämta folk, komma med vatten, heja på, massera ryggen etc.) men din närvaro är alldeles oerhört betydelsefull ändå.
3. Räkna med starka känslor.
Det kan bli upprört, och du kan som karlslok vara alldeles oerhört irriterande. Ta det med jämnmod.
4. Glöm inte det praktiska.
Planera i förväg hur du ska parkera bilen etc. – du kommer ha väldigt svårt för den typen av problemlösning i situationen du befinner dig i. Förbered en rejäl matsäck som du bara slänger ner i väskan när ni sticker. Ta med anteckningsbok och kamera – det är fantastiskt att ha bra dokumentation, inte minst för den lilla huvudpersonen själv om fem-tio år.
5. Njut av det storslagna.
Det här är större än Grand Canyon, vackrare än en soluppgång, mer förunderligt än Orions stjärnbild. Var där! (Det blir roligare för varje gång man är med.)
BONUSTIPS
Den bästa gåva du kan ge till din nyförlösta käresta är följande: ett löfte om att byta ALLA blöjor när du är hemma och det är praktiskt möjligt! Det är en arbetsfördelning som är både rättvis och rationell – aldrig några diskussioner om vem som ska gå när det är dags! Gör blöjstunderna till trivsamma stunder med lek, prat, omtanke och intensiv ögonkontakt.