Vissnandets, falnandets, kylnandets dagar – uppbrottstider, klarsynstider, omtänkartider.
En vän (tack, Fredrik T.!) påpekade att jag det jag försöker fånga liknar det tillstånd som Karlfeldt i beskriver i ”Höstens vår” (Fridolins lustgård, 1901):
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.
Som ett musikaliskt ledmotiv för en underbar höst kommer här en magnifik tolkning av Bachs konsert för violin och oboe (BWV 1060). Vilken energi – hos hela ensemblen!
Det är så sällsamt
med dessa människor
som äter frukost med oss
på hotell.
Borde vi inte
komma varandra nära
när vi plockar baconskivor,
slevar fil och väntar i led
vid den pysande kaffeautomaten.
Sammanförda av Det Stora Godtycket
skulle vi kunna ta tillfället i akt
och genomföra en ritual
där vi bröt brödet tillsammans
och åt det under tystnad
besinnande
Det Stora Gemensamma.
Vi kunde sedan
packa färdigt,
checka ut
och fara vidare
var och en till sitt ärende
men alla
förändrade.
ute i det fria pågick någon slags frälsning massornas möte med det oerhörda men vi där vi satt upplevde vi att det inte angick oss vi fortsatte bordskonversationen medan maten kallnade på våra tallrikar när vi såg oss om efter serveringspersonalen verkade den vara försvunnen besynnerligt sa johan och tittade på klockan måste gå nu om du ursäktar det har varit lärorikt och trevligt ute i det fria pågick någon slags frälsning massornas möte med det oerhörda när jag vände huvudet åt höger såg jag ett bländande ljus jag inte kunde tolka
1. Vilken saga är den första du minns att du hört? Det får nog bli Misse med de blå ögonen eller något i Min Skattkammare – kanske den om kycklingen med en fot.
2. Om du är barnvakt och när barnen ska somna blir ombedd att berätta en saga: vilken saga berättar du då? Det beror naturligtvis på hur gamla de är. För de yngsta blir det gärna Ludde eller Kattresan, för de lite äldre något av Jan Lööf eller Lennart Hellsing och för de ännu lite äldre en folksaga, till exempel Tusen och en natt, bröderna Grimm eller Asbjørnsen & Moe.
3. Vilken sagofigur skulle du vilja vara? Perseus, Aladdin eller Pojken som inte kunde bli rädd.
4. Har du någonsin hittat på en egen saga? Vad handlade den om i så fall?
Hur många timmar har ni på er? Här kommer en från Skånska Akademins årsbok 1989:
Två bröder bodde i en stuga. Den ene var lomhörd, och den andre var skumögd. De var inte precis vänner.
Den skumögde var musiker, han spelade fiol, basfiol och flöjt. Varje dag övade han i timmar.
Den lomhörde var glasblåsare. Dagarna i ända formade han vackra glasföremål i tung blykristall som han slipade och målade.
- Min bror är tokig, tänkte den lomhörde. Varje dag står han med sina konstiga föremål, han gnider en konstig liten ask och en lustigt formad kista med en pinne, och han blåser i ett rör tills han blir röd i ansiktet. Och hans vänner är inte bättre de, ibland kommer de hit och hoppar och vaggar och har sig medan han står och gnuggar asken med pinnen.
- Min bror är inte riktigt riktig, tänkte den skumögde. Han blåser luft i ett rör över elden, han penslar i tomma luften. Och ibland lurar han folk att köpa luft, som han slår in i tidningspapper.
Så skakade de båda på huvudet, och fortsatte med sitt. De tyckte som sagt inte särskilt mycket om varandra.
Kan verka knepigt eftersom det finns så många ställen att gå till. Men om du följer skyltarna nedan så är det lätt att hitta fram.
5. Samla in material.
Vad det är, är inte så viktigt så länge det luktar, jäser, härsknar, ruttnar, puttrar, dryper eller ser jätteäckligt ut. Här kommer några förslag som kan hjälpa dig på traven:
halvårsgammalt rådjurskadaver
använda öronpinnar
fermenterade blöjor
finhackad noshörning
krafs från hudveck
psoriasis-flingor från hårbottnen
Mamma Scan-falukorv som ramlat ner bakom kylskåpet.
6. Arrangera ditt material i konsthallen.
Du kan juxtapositionera det med något annat om du vill, till exempel en Ikea-soffa, en bild av migrationsministern eller en dalahäst men det enklaste är faktiskt att bara hyra en släpvagn på Statoil och dumpa alltsammans på golvet.
7. Skicka ut vernissagekorten och gå till systemet och fixa skumpa.
När det blir kallt ändrar väggen som skiljer de döda från de levande karaktär. Från att ha varit solid och hård som porslin blir den mjuk och geléaktig som en manet. När väggen piskas av vind och snö blir den lucker och porös, vilket gör att gastarna kan klämma sig igenom.
De döda fröjdar sig över att få vara tillbaks i de levandes värld. Inte minst älskar de att borda snöplogar och röjningstraktorer och fara som galningar längs gatorna i ett moln av sprättande snö. När de far förbi fylls den levande världen av oro. I dörrhålen till tusen vardagsrum står sovrufsiga pyjamasbarn och gråter förtvivlat. ”Pavor nocturnus!” säger de vuxna förnumstigt och bäddar in de små liven inför nästa mardröm. Trogna hundar som luktar vått ylle rispar sina ägares händer med tänderna och får sova i garaget.
Naturligtvis måste de döda återvända till sig före första hanegället. De lämnar kvar de varmkörda plogarna och traktorerna på uppställningsplatserna. Förmiddagspersonalen förundras inte längre; de kan inte säga säkert, men de anar. Och de nämner inte för en själ att snöröjningens nattskift bortrationaliserades i de kommunala besparingarna för två decennier sedan.
Vissa eftermiddagar tänker jag vänligt om mänskligheten och bestämmer mig för att jag, genom att vara en del av den, deltar i en vacker och storartad berättelse. Människan som övervinnare, tröstare, botare, ordnare, tänkare, kamrat, vårdare och så vidare.
Vi bär änglavingar men det kan vi inte se om vi inte kränger nacken ur led; då är det så mycket lättare att med en blick mot marken bli påmind om bockfoten som sticker fram.
Idag lägger jag 46 kromosomeri handflatan, kramar dem och säger: ”De här delar jag med alla och med ingen; alla har likadana som jag och ingen har likadana som jag; mitt öde är oskiljaktigt förenat med allas och ingen kan leva mitt liv.”
Jag är fembarnspappa, frilansskribent, föreläsare och företagare. Den här bloggen utgör min publicistiska frizon där jag kan posta betraktelser, textexperiment, samtidskommentarer, tramsigheter och diverse infall. Ibland är det jag skriver inte så lätt att begripa. Det är ingenting att bekymra sig om.
