Kategorier
Kulturyttringar

Sånger om krig

Amerikanska inbördeskriget

The Band: The Night They Drove Old Dixie Down
1865

Första världskriget

Eric Bogle (känd coverversion av The Pogues): And The Band Played Waltzing Matilda
Gallipoli 1915

Motörhead: 1916
Somme 1916

Andra världskriget

Al Stewart: Roads To Moscow
Barbarossa 1941

Blue Öyster Cult: Me 262
Västfronten 1944–45

Hoodoo Gurus: I Was A Kamikaze Pilot
Stilla Havet, 1944–45

Pere Ubu: 30 Seconds Over Tokyo*
Tokyo 1944–45

Pink Floyd: When The Tigers Broke Free
Anzio 1944

Vietnamkriget

Paul Hardcastle: 19

Marah: Round Eye Blues

Falklandskriget

Robert Wyatt: Shipbuilding
Liverpool 198# (?)

Jag ska jobba vidare på den här listan. Tips emottages tacksamt.

Kategorier
Kulturyttringar

Micah P. Hinson

Jag är DRABBAD!

Ibland känns det som om hjärtat blivit till läder. Ibland känns det som om intresse och passion har dissocierat, som om musiksamlingen transformerats till en formel- och tabellsamling, som om allt blivit förutsägbart och försäljningsbart.

Tre nya album i veckan som konverserar artigt och vickar takten med vristen, men inga som viskar, vrålar eller vädjar och vrider sig på golvet, stänker blod eller hulkar i skuggorna.

Jo, det händer. Senast var det, låt se …  Clem Snide. Dessförinnan, eh …   Eels.

Kategorier
Kulturyttringar

För att försonas med hösten

Det höstnar, det höstnar, det är tid för Sibelius!

10871879_155_155

Kategorier
Kulturyttringar

Brottstycken under tunga skyar

And it’s a hard, and it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard,
And it’s a hard rain’s a-gonna fall.

(Bob Dylan)

***

 det regnar på dig och mig
och våra försök att leva

det regnar i kölvattnet på jäktiga dagar
det regnar i alla livliga röster
oändligt faller regnet i sagan

(Rói Patursson: Regn)

***

Rappelle-toi Barbara
Il pleuvait sans cesse sur Brest ce jour-là
Et tu marchais souriante
Épanouie ravie ruisselante
Sous la pluie

(Jacques Prévert: Barbara)

***

I can’t stand the rain
Against my window
Bringing back sweet memories

(Peebles/Bryant/Miller: I Can’t Stand The Rain, performed by Tina Turner)

***

Hoppe hoppe Reiter
und kein Engel steigt herab
mein Herz schlägt nicht mehr weiter
nur der Regen weint am Grab

(Rammstein: Spieluhr)

***

Il pleure dans mon coeur
Comme il pleut sur la ville ;
Quelle est cette langueur
Qui pénètre mon coeur ?

(Paul Verlaine)

***

Well the rain exploded with a mighty crash
as we fell into the sun.
And the first one said to the second one there
”I hope you’re having fun!”

(McCartney: Band on the Run, performed by Wings)

***

Här går vi nu.
Den som har de vita gummistövlarna
är du.
Den som har de svarta gummistövlarna
är jag.
Och regnet som faller över oss båda
är regnet.

(Werner Aspenström: Du och jag och världen)

***

Rain rain rain
You got trouble in mind
Gets deep ´n´ worse
Oh please don´t stop getting high

(Bryan Ferry: Rain Rain Rain, performed by Roxy Music)

***

If the rain comes they run and hide their heads
They might as well be dead
If the rain comes, if the rain comes

(Lennon/McCartney: Rain)

***

Jag diktar för ingen-
för vinden som vandrar,
för regnet som gråter,
min sång är som blåsten,

som mumlar och går
i höstnattens mörker
och talar med jorden
och natten och regnet.

(Vilhelm Ekelund: Jag diktar för ingen)

Kategorier
Kulturyttringar

Davids förnicklade saxofon

Det är trist att höra hur enstaka musiker  kan härja runt och förstöra i övrigt utmärkta låtar Linda McCartneys tutiga lilla synt på Venus and Mars är ett bra exempel. Eller ta alla de idiotiska försök som gjordes med att ersätta kompgurorna med keyboard-stämmor under åttiotalet.

En musiker som alltid stått och småpinkat på sina egna opus är David Bowie. Jag köpte nyligen ett sprängfyllt samlingsalbum (Platinum Collection – 57 låtar!) och förundrades över hur David envisas med att tuta i sin saxofon i tid och otid.

Det är inte bara det att ljudet sig är gnöligt och oskönt – David  får sällan saxofonen att rätta in sig i ledet bland de andra instrumenten. Den bara vinglar omkring i låtarna som en alkis på en allsångsafton.

Kategorier
Kulturyttringar

Splittring! – en krönika från 1999

Har du känt den där molande oron som bara växer, oron över att du håller på att missa något. Att något viktigt håller på att drunkna i röran, gå vilse i vardagens dimma?

Alla ber om din uppmärksamhet, alla vill att du ska fylla den roll de ger dig. Varje måndagmorgon är brevlådan full av fakta, åsikter och dumheter. Dagstidningen vill att du ska vara engagerad på ledarsidan, reflekterande och sensibel på kultursidan och trendmedveten på nöjessidan. Reklambladen lockar med livets goda.

Inte hinner du läsa allt det där innan bussen går. Lägg tidningen åt sidan och gör en anteckning i minnet att du skall läsa debattartikeln av Per T Ohlsson, understreckaren om fenicierna och intervjun med Roberto Benigni när du kommer hem. Ögna igenom reklambladen. Katalogen till årets bokrea måste granskas, så släng den inte. Herman Lindqvist var billig, minsann, och kanske behövs en diktsamling av den evigt uppfriskande Bengt Emil Johnson.

Utförsäljning av vitvaror i nästa trycksak. Äntligen dags för en ny tvättmaskin, en som tvättar riktigt rent. Priserna ser bra ut, måste jämföra. Har de inte börjat sälja vitvaror på Internet?

Titta på klockan – visst har du tjugo minuter över innan du måste gå. Du hinner kolla priserna.

Medan datorn startar ögnar du genom tidskrifterna som ligger i ”att läsa-högen” på skrivbordet. ”Populär Historia” har en artikel om Darwin. Den måste läsas senare. Broschyr om brandsäkerhet från Räddningsverket. Måste skaffa brandvarnare. Kurskatalog från Folkuniversitetet. Ska du inte anmäla dig till den där konversationskursen i engelska ändå?

Modemet piper och fräser, söksidan kommer upp. En annonsbanner från nätbokhandeln – de har egna specialpriser under rean. Du klickar och klickar, och hittar en titel om etruskiska gravar i Toscana, en biografi om Katherine Hepburn och och en roman av Bruce Chatwin du skulle kunna tänka dig att köpa. Du måste läsa färdigt boken om Palmemordet så att du kan börja på något nytt.

Men det var vitvaror du skulle titta på. Skriv in det i sökrutan, tryck på retur. Massor av träffar. Måste begränsa sökningen. Vad var det där? En villaannons. Värst vad priserna går upp, men det är väl den låga räntan. Är det inte dags att föra över pengarna från sparkontot till en aktiefond?

Du går till bankens sida, tittar på alla fonder som finns en stund innan du kommer ihåg att det var vitvaror du skulle kolla. Kanske välja en katalog, som www.yahoo.se?

Fem minuter senare sitter du och tittar på ett register över orienteringskartor i Gästrikland, när det plötsligt slår dig att tiden att gått. Du rusar ut genom dörren med en känsla av att du borde ha dragit ut sladden till brödrosten. Du har inte läst några artiklar i tidningen, inte fyllt i någon bokbeställning, inte hittat några priser på vitvaror på Internet, inte anmält dig till någon kurs. Du är bara en kropp i rörelse, fylld av önskningar om vad livet borde ge dig. Din vilja löper mot varje skogsbryn, i alla väderstreck. Din själ är splittrad i tusen små bitar som inte hör ihop.

Det kommer att bli värre. Tro mig

Kategorier
Kulturyttringar

En liten saga som jag önskar att alla förstod

Två bröder bodde i en stuga. Den ene var lomhörd, och den andre var skumögd. De var inte precis vänner.

Den skumögde var musiker, han spelade fiol, basfiol och flöjt. Varje dag övade han i timmar.Den lomhörde var glasblåsare. Dagarna i ända formade han vackra glasföremål i tung blykristall som han slipade och målade.

– Min bror är tokig, tänkte den lomhörde. Varje dag står han med sina konstiga föremål, han gnider en konstig liten ask och en lustigt formad kista med en pinne, och han blåser i ett rör tills han blir röd i ansiktet. Och hans vänner är inte bättre de, ibland kommer de hit och hoppar och vaggar och har sig medan han står och gnuggar asken med pinnen.

– Min bror är inte riktigt riktig, tänkte den skumögde. Han blåser luft i ett rör över elden, han penslar i tomma luften. Och ibland lurar han folk att köpa luft, som han slår in i tidningspapper.
Så skakade de båda på huvudet, och fortsatte med sitt. De tyckte som sagt inte särskilt mycket om varandra.

Kategorier
Kulturyttringar

På jobbet

tisslar tasslar
snack snack snack
knorrar knotar
ack ack ack
gnisslar tänder
hack hack hack
bugar bockar
tack tack tack.

Kategorier
Kulturyttringar

Om ett träd

Ingenting glättigt anstår en gran.
Dyster till sinnes står han i brynet.
Slokar med gröngråa slöjor och svär
över klådan i kådiga stammen,
sörjer mossans ruttnande stammar.

Kategorier
Kulturyttringar

Vad är detta?

Vem är det, och hur hamnade han där?